Recensioner

Miserabla små kroppar, oftast inte ens en decimeter höga. Jag är dem fullständigt överlägsen, måste jag säga, i allt (för att fatta sig kort). När jag går fram mot teckningarna upphöjs jag nära nog till grekisk gud. De däremot, de ger sin fyllighet till trots ett rent benigt intryck, beniga är de och med kraftfulla konturer; otvivelaktigt skröpliga och alls…

Den som har minsta intresse för samtidskonstens närhistoria bör inte missa den sevärda K-special-dokumentären om den amerikanska konstnären Keith Haring som visas på SVT Play fram till och med den 13 december. Keith Haring (1958-1990) var en av åttiotalets absolut största konstnärer och redan våren 1990 sände SVT en halvtimmeslång dokumentär. En hel del känns igen från förra gången –…

Det finns något högst sympatiskt med konstnärer som tar god tid på sig, och som förefaller vara immuna mot det hets och stjärnkult som tyvärr har blivit ett allt vanliga inslag i den samtida konstvärlden. Christine Ödlund har en utbildning bakom sig från Konstfack och Kungl. Konsthögskolan, men hon har också en elektronmusikalisk utbildning i bagaget, något som har stor…

Konstens relation till vad man lite slarvigt skulle kunna kalla marknadskommunikationen har alltid varit nära och dynamiskt. Konstens formspråk och val av symboler har alltid förr eller senare letat sig in i de politiska, religiösa och kommersiella budskapens värld. Men det har hela tiden rört sig om mötande trafik: lika vanligt har det varit att konsten lånat element från den…

Kristoffer Zetterstrands debut hos ALP/Peter Bergman 2002 var egentligen smått sensationell, vilket framgått först under de senaste åren. På den tiden var det säregna landskapsbilder som gällde, miljöer som Zetterstrand skapat genom att delvis manipulera, delvis utnyttja, dataspelet Counterstrikes bild av arkitektur och landskap. Här och var – där skärmbilden frusits – försvann verkligheten ut i ett monokromt töcken. Eller…

På Louisianas höstutställning med 24 internationella samtidskonstnärer, ”The World Is Yours”, bjuds museibesökaren in att delta på fler än ett sätt. Man kan lukta, lyssna, fånga olika radiofrekvenser med hjälp av sina kroppsrörelser i ett stort, svart rum eller frysa jämsides med en bil i Olafur Eliassons industrifrys. Men man kan också titta. Och skulle man välja ut ett representativt…

De annars så bländande vita väggarna har målats svarta. Alla fönster har täcks igen så att inget naturligt ljus kommer in. Greppet är effektivt och känns inte helt taget ur luften. Det är som att gå in i en grotta eller en nedsläckt biosalong. Så är film också det dominerande mediet. Men på väggarna pågår samtidigt en följetång i skrift…

Soloutställningen med den unge, elokvente engelsmannen Tris Vonna-Michell är Tensta Konsthalls stora höstsatsning. I sitt konstnärskap har han blivit internationellt känd för sitt historieberättande, som ofta består av monologer levererade i ett nästan febrigt tempo och vanligtvis ställs ut med fotografier från hans olika projekt. Ett annat kännetecken är att Vonna-Michell aldrig visar sina verk på samma sätt två gånger,…

Att se en utställning av Ernst Billgren är sällan ett misstag, man är bortskämd med att gå därifrån påfylld med ny energi. Utställningen på Galleri Boman ger med sitt upplägg att blanda nutida verk med 80-talsmålningar en ny infallsvinkel på Billgrens konstnärskap. Den största delen av utställningen visar verk tillkomna mellan 1980-90 och ungefär en tredjedel av utställning visar helt…

Det är slående hur snygg den här utställningen är! Sådant väcker ju ens misstänksamhet, för måste inte skönheten vara standardiserad och motståndslös för att verka slående? Men framförallt: varför vill någon få det snygga att vara så framträdande, om det inte är för att den inte har något bättre att komma med? Jag föreställer mig att om Jean-Luc Godard hade…