Recensioner

Det finns många sätt att närma sig Sophie Tottis och Johan Widéns gemensamma utställning ”Göra fattbart och förnimbart” på Västerås konstmuseum. En infallsvinkel är en utställning som konstnärerna under sin gemensamma studietid på Kungliga konsthögskolan gjorde och visade i Sankt Petersburg kring nyåret 1991, det vill säga i ett sönderfallande Sovjetunionen på väg mot någonting nytt. Utställningen, som beskrivs i…

Hur beskriver man en utställning fylld av konstverk som i hela sin uppenbarelse stretar emot det utsagda och som mest av allt utstrålar ett slags ordlöshet?  Vi som i decennier har följt Kristina Erikssons konstnärskap känner igen Erikssons språk på den nu aktuella utställningen på Anna Bohman Gallery. Omisskännlig är tonen: den som klingar lågintensivt med en densitet som liksom molar…

Hur ska man gripa sig an världen i vår oroliga tid? Många försöker genom konsten vidga perspektivet och diskutera olika vinklar av en infekterad verklighet. Andra gör tvärtom och avgränsar siktet, de vänder sig inåt eller tittar nära på marken under våra fötter. Att det kan vara en giltig metod visar pågående utställningar med John Alberts och Ebba Svensson, liksom…

Hur länge har den där stolen stått där och varför har någon övergett ett par gymnastikskor mitt på trottoaren? Och har det alltid suttit en övervakningskamera där i hörnet? Vad är det egentligen som gör att vi lägger märke vissa saker men inte andra, när vi rör oss i stadsrummet. Varför och vilka berättelser som förblir dolda är naturligtvis svårt…

Amerikanska Monica Valentine skapar märkvärdiga skulpturer av tusentals små pärlor och paljetter som hon omsorgsfullt syr fast stygn för stygn. På Malmö konsthall väntar hennes ”Eliza”, en provdocka som Valentine transformerat till en glittrande, mystisk varelse. Varje millimeter är täckt, där kroppen formar ett landskap av mönster, texturer och färg. Monica Valentine, som är blind, arbetar gärna med lysande kulörer…

Utställningsrummet är mörklagt och delat av en vägg, det svarta taket och väggarna sluter sig kring besökare och verk. En film sänder ut ett ryckigt ljusspel från höger och resten av rummets väggar är klädda med fotografier. Fotografi – både rörlig och stillbild har förmågan att gestalta ett innan, ett före som gör något med det som kommer efter. När…

De är små och har en utsökt materialbehandling, Disa Rytts sju glaserade porslinsföremål. Deras form lika enkel som självklar, och de är bland de mest egenartade – och tystlåtna – konstverk som visas under galleriernas höstsäsongsöppning, som över lag ger ett rätt konventionellt intryck. Rytts verk hänger på rad i det inre av Larsen Warners tillfälliga – och möjligen permanenta…

När jag först börjar skriva den här texten om den spretiga, språkligt infallsrika och bångstyriga utställningen med sjutton deltagande konstnärer sitter jag på en barstol. Enstaka besökare släntrar nyfiket förbi på samma sätt som aktörerna gör, de som strax ska medverka i Essi Kausalainens performance ”Margulis and mud” som utspelar sig i Bonniers konsthalls stora inre rum. Kanske låter det…

Vi människor är bra på många saker. Vi lär oss snabbt, anpassar oss lätt till nya omständigheter och samarbetar bra i grupp, åtminstone ända tills vi emellanåt hemfaller åt att ha ihjäl varandra i industriell skala. Men det som framför allt skiljer oss från andra arter som bebor jorden är språket. Språket möjliggör en komplex kommunikation, och det binder oss…

Mitt första riktiga möte med Olle Bonniérs konstnärskap var framför Pelota (1980), en skulptural gestaltning på Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. Motivet föreställer det förcolumbianska bollspelet, en praktik med religiösa och politiska inslag som förekom bland urfolkskulturerna i Mexiko och Centralamerika. Verkets abstrakta och färgstarka komposition lockade mig på studs. Det skiftande perspektivet; de robust formade spelarna som sticker…