Upprepning som naturens och kulturens mönster utgör ett av huvudspåren i den norske konstnären Bård Breiviks (1948-2016) skapande. Ämnet återkommer både i hans imposanta skulpturer i granit eller brons och i de fragila verken av rötter och kvistar. Det som generellt utmärker Breiviks konst är hans förträffliga materialkännedom och den känsliga förmågan att tolka samma form i oändligt många skepnader.
En av Breiviks viktigaste sviter, som på många sätt är själva nyckeln till hans konst, är Partitur för ett längre samtal. Breivik höll på med denna omfattande serie under hela sitt yrkesliv. Totalt blev det ett 500-tal verk. Ett representativt urval om 132 objekt, inlånade från Morten E Fredriksens samling i Bergen, visas just nu på Artipelag. Presentationen är befriande ohierarkisk. Varken årtalen eller tekniker styr. Skulpturerna har placerats i gamla containrar som tidigare använts i internationell sjöfart. Detta förstärker ytterligare deras symbolvärde.
Grunden för alla verken utgör en kanot- eller båtliknande form som konstnären åren igenom har återskapat i olika material och med hjälp av olika tekniker, oftast i samarbete med hantverkare världen över. Skeppsformen är en av människans äldsta sinnebilder för en färd ut på livets hav men även över dödens vatten. Generellt betecknar farkosten tillvarons äventyr och förbindelsen mellan olika sidor. Skeppet kan även tolkas som Den Skyddande Stora Modern: skötet, vaggan, kvinnan som räddar och beskyddar på livets hav.
Bård Breiviks antropologiska intresse för ursprungsbefolkningar förklarar hans upptagenhet med detta motiv som tycks förkomma i de flesta kulturer. I ansamlingen av de likartade och ändå så olika föremålen fångas hantverkets ömsinthet i kontrast till minimalismens industriella, eleganta kyla. Trots att själva formen upprepas skiftar dess karaktär beroende på det använda materialet och själva finishen. Figurerna blänker ibland som om de var trögflytande råolja som tvingats att stelna. Ibland är de matta och skrovliga, som när smala sega träpinnar binds ihop för att förvandlas till ett skeppsskrov. Det förfinade och dekorativa möter här det råa, grova och nästan brutala uttrycket. Containrarnas väggar är som taktstreck för de vertikalt upphängda objekten, lika och ändå helt varierande, som noter i ett partitur. Det som till synes verkar så monotont växer allteftersom och ljuder över hav och land, en svanesång över någonting som håller på att gå förlorat.
Joanna Persman
Foto: Jean-Baptiste Béranger, Artipelag, Artipelagstigen 1, Gustavsberg. Utställningen pågår 8 juli – 20 augusti 2017
Utskriftsvänlig version
