Anders Olofsson

Video som konstnärligt uttrycksmedel har existerat sedan (minst) 70-talet. Ändå möter man fortfarande ganska ofta föreställningen att videokonst är något märkligt och svårtillgängligt, något som inte är ”riktig” konst utan mer en företeelse i skarven till underhållningsvärlden. Kanske just därför kan festivaler som ”Moving Image” göra nytta. Under en helg får publiken möjlighet att stifta bekantskap med videokonst från de…

Att bli sedd är något som de flesta av oss eftertraktar. För många är det den enda bekräftelsen de kan få på sin egen existens. Men om den som ser vare sig är en människa eller ett djur, utan ett väsen av obestämbart ursprung? Alexandra Skarp har använt sitt eget ansikte som utgångspunkt för en serie bilder, men hennes konterfej…

Sakta men säkert börjar kriget i Irak att tränga in i samtidskonsten. Kanske i första hand i de länder vars medborgare har förstahandserfarenhet av kriget (inte minst USA), men också som upplevelser filtrerade av oss som står vid sidan av krigsskådeplatsen. Martin Sjöbergs utställning ”Another Glorious Battle for the Kingdom” skildrar konflikten genom tre verk, en serie teckningar, en skulptur…

Mia Sundberg Galleri är ett av de få Stockholmsgallerier som verkligen kan sägas följa en spikrak och definitivt inte insmickrande linje. Med dödsföraktande konsekvens har man år efter år envisats med att ställa ut konstnärer som sällan haft förmågan att stryka publiken medhårs som sin främsta egenskap. Men kanske är det just i detta säregna varumärkesbyggande som sällsamma effekter uppstår,…

Det ska vara en Caspar David Friedrich i år. Nyligen öppnade Kunsthal Charlottenburg sin stora utställning ”Caspar David Friedrich kom inte till Sverige… Han stannade i Danmark” med deltagande av bland andra Jan Håfström, Ann Böttcher, Leonard Forslund och Håkan Rehnberg. Samtliga dessa konstnärer har ett aktivt förhållande till den tyske romantikerns bilder. Detta gäller även Jakob Anckarsvärd, vars utställning…

Allt åldras inte i skönhet, vilket gäller såväl människor som konstverk. Men i somliga fall råder raka motsatsen. Roj Friberg var redan på 70-talet en av våra mest intressanta konstnärer. I en tid som i så stor utsträckning ägnades åt likgiltig plakatkonst lyckades han även i bilder med dagspolitiskt innehåll skapa ett djup som fascinerar och skrämmer, och som ingen…