Anders Olofsson

Där står de. Svartklädda, lätt lutade mot varandra, omgivna av det bländvita snötäcket. Albert och Tea Johansson från Nyåker i Nordmaling poserar inför Sune Jonssons (1930-2009) kamera som om de släppts ned i det monokroma vinterlandskapet från ett förbipasserande rymdskepp. Ett par gäster i verkligheten, men ändå djupt rotade i hembygden. Bilden ingår i en av de tre utställningar med…

Naturen är en oförutsägbar vän. Ibland smeker den oss medhårs, andra gånger kan den uppträda skoningslöst och svepa bort oss från jordens yta utan den minsta tvekan. Anastasia Ax och Lars Siltbergs utställning Bränd jord har en titel som därför kan låta olycksbådande. För vad är den brända jorden annat än en lika effektiv som kompromisslös metod att beröva en…

Att skapa kan ibland kännas som att praktisera i rollen som universums konstruktör, i full och ohämmad frihet. Men så lyckligt lottade är inte ens de mest gränslösa av konstnärer. Ofta visar sig universum vara organiserat som ett mörklagt möbelförråd, som den djärve tvingas treva sig fram genom via ett otal kollisioner med historien och dess myriader av förlagor. Nu…

Konsten är ett förunderligt redskap. Man tar fram den ur verktygsboden och serveras de mest hänförande skildringar av världen. Men den kan också fungera som den lömska krattan som glömts kvar i gräset; trampar man på den kan man vara säker på att få en ordentlig smäll i nacken och en påminnelse om att vara uppmärksam. För uppmärksamhet av ett…

En av de mest bisarra programserierna på natur-TV-kanalen Animal Planet heter ”Finding Bigfoot”. I centrum står en grupp amatörforskare som letar efter den monsterlika människoapan, som tros ströva omkring i den amerikanska vildmarken. Trots gruppens entusiasm, avancerade utrustning och klockartro på att Bigfoot verkligen existerar så hittar de inget monster. Det närmaste de kommer upplösningen av mysteriet är flimrande videosekvenser…

”Jag står framför havet/Där är det/Där är havet/Jag tittar på det/Havet. Jaha/Det är som på Louvren.” Göran Palm uttrycker nog vad många känt i sin diktsamling ”Världen ser dig” från 1964. Naturen är vacker, vild och vidunderlig, men det lurar ju alltid någonstans ett fotografi eller en målning som slår originalet. Åtminstone visuellt. Författaren Émile Zola var inne på något…

Det är inte utan en viss bävan som jag numera kliver in på större grupputställningar. Hur många samtidskonstsäkrade checkboxar har curatorn klickat i? Hur ser könsfördelningen ut? Finns det något minoritetsperspektiv som inte beaktats tillräckligt mycket? ”Stockholms kosmologi” samlar 12 konstnärer och 2 konstnärspar för att göra en ”presentation av Stockholms globaliserade konstscen”. Många av konstnärerna har utländsk bakgrund eller…