Millesgården har under en följd av år låtit samtida konstnärer ta plats i konstnärshemmet, där Carl Milles spretiga samling av autentiska antika skulpturer samsas med konstnärens egna ibland ganska kitschiga parafraser på det grekisk-romerska kulturarvet i olika stadier av tillblivelse. När jag vandrar genom konstnärshemmet är det svårt att inte tänka på proggbandet Blå tågets textrad ”allt var liksom i rörelse”.
I år är det Anton Alvarez Alvarez som gästar konstnärshemmet. Alvarez är en konstnär som med streetart i bagaget vandrat in i konsthantverket för att till sist landa i skulpturkonsten. Utställningens titel ”Honey” hänvisar till bivax, det material som används när man gjuter bronsskulpturer men som sedan kasseras när skulpturen är färdig. Speciellt för utställningen har Alvarez arbetat tillsammans med ett italienskt konstgjuteri och via en egenuppfunnen process pressat upphettat bivax ned i kallt vatten. Tänk tandkrämstub, så hamnar du ganska nära sanningen. Hur slutprodukten kommer att se ut i detalj är omöjligt att kalkylera på förhand. Antikens vurm för stramhet och precision ersätts av ett lekfullt jonglerande med slumpen.
Hos Anton Alvarez är rörelsen överordnad konstnärlig princip. Hans verk må ha solida kroppar, men de förmedlar känslan av att för bara några minuter sedan ha ploppat ut ur konstnärens magiska maskineri. Färggranna tingestar knuffas med varandra, vrider sig, gungar. Här och var registrerar tunna, fysiska skulpturer en osynlig pennas väg genom tomrummet, på vippen att fästa en tanke på ett papper som kanske om ett okänt antal år tillhör konsthistorien. Alvarez och Milles tycks vara eniga om att konst, även den mest fysiska, faktiskt förutsätter att allt liksom är i rörelse.
Anders Olofsson
Millesgården, Herserudsvägen 32, Lidingö. Utställningen pågår 21 maj – 25 september 2022
