Erik Jeors akvarellmåleri trotsar egentligen allt vad man förknippar med et traditionellt utövande av denna konstart. Ta för det första formatet. Jeors bilder är så stora att de mycket väl skulle kunna platsa i kategorin oljemåleri. Det är också därifrån en stor del av hans inspiration kommer. Han behöver helt enkelt ett spatiöst tilltaget bildrum för att kunna utveckla sin säregna figuration och behandling av färgen. Den riktige akvarellhabituen kanske drar paralleller till japanskt klassiskt landskapsmåleri är vederbörande ställs inför Jeors vindlande men samtidigt närmast transparenta former. Men man kan också skönja ett välplanerat filigransarbete med ritstiftet. Jeor så att säga befinner sig i mikrokosmos och makrokosmos på en och samma gång. Hans nya utställning bär titeln “Quark”, efter materiens minsta beståndsdelar, som är så små att de ur observationshänseende inte kan existera som självständiga enheter. Och kanske har Erik Jeor här träffat huvudet på spiken. Hans bilder innehåller i stort sett lika mycket tomhet som visuell – man frestat att säga materiell – förtätning. När man gått vilse i hans flödande formspråk och tröttnat på att leta efter konsthistoriska reminiscenser blir man till sist nyfiken på vad det där mystiska tomrummet i själva verket döljer. Kanske är det i denna obetingliga strävan att lätta på skapelsens förlåt som vetenskapsmannen och konstnären förenas med sin publik. (Adress: Tegnergatan 4)
Anders Olofsson
