Andréhn-Schiptjenko, Stockholm: Annika Larsson (28/8-21/9)

Annika Larsson är en av våra mest framgångsrika unga videokonstnärer, med en lång rad internationella utställningar på sitt CV. Hennes filmer brukar kännetecknas av en laddad stämning, effektiv klippteknik och ett suggestivt soundtrack. I sitt nya verk ”Dolls” återknyter hon till teman som funnits med i hela hennes produktion, och som har att göra med relationen mellan individ och kollektiv, frihet och fångenskap, förtryckare och förtryckt. En central roll spelas ofta av själva den miljö i vilken skeendet utspelar sig, scenen som också symboliserar samhällsstrukturens mer repressiva sidor. I ”Dolls” möter vi en grupp män där några av dem turas om att inta rollen som ”docka”. ”Dockans” uppgift är att försöka bemästra vardagliga sysslor med antingen skridskor, slalompjäxor eller spikskor på fötterna, allt mot bakgrunden av en ishockeyrinkliknande spelplan. Under dessa förutsättningar blir enbart en så enkel sak som att hälla upp en kopp kaffe till en idrottslig prestation. Larsson leker med våra föreställningar om kontroll och roller, hela tiden med en kylig humor. Hantverket är det nu som tidigare inget fel på, och Sean McBrides soundtrack är närmast fulländat. Ändå saknas något av den kulturkritiska svärta som Larsson tidigare hanterat på ett så kreativt sätt. Nu är den tekniska uppvisningen oklanderlig, men nerven och engagemanget har mattats. Sevärt, likväl. (Adress: Hudiksvallsgatan 8)

Utskriftsvänlig version