Kan konsten vara del av en filosofisk undersökning av världen och våra sinnesförmögenheters beskaffenhet? Kanske till och med formulera en utsaga om verkligheten på samma nivå som vetenskapen? På senare år har disciplinen konstnärlig forskning vuxit fram, delvis som ett svar på dessa frågor. Rötterna finns ofta i konceptkonsten med dess förmåga att inifrån konsten finna en position från vilken konsten kan betraktas utifrån.
Andreas Gedins konstnärskap har konsekvent rört sig i detta estetiska kraftfält. Konsekvent, säger jag eftersom Gedin målmedvetet men lyhört arbetat fram sitt konstnärliga uttryck utan att snegla på trender eller söka anpassa sig till vindskiften i konstdebatten. Det gör hans utställningar till mycket eftertänksamma historier, som kräver att man tar sig tid för att upptäcka deras många bottnar. Gedins nya utställning består dels av ett projekt han tidigare visat vid biennalen i Göteborg 2013, dels ett nytt verk som anknyter till en rad av konstnärens tidigare produktioner.
Hela första utställningsrummet är en installation med titeln Driftwood, och tar sin utgångspunkt i det faktum att staden Göteborgs nycklar är förkomna, och att det nyckelskrin som förvaras på stadsmuseet således är tomt. Gedin har låtit tillverka en ny nyckel och dessutom ett nytt nyckelskåp, passande nog av drivved som hämtats från en ö utanför Göteborg där man brukade begrava ilandflutna lik med tvivelaktigt ursprung. Lager efter lager av mening läggs ovanpå varandra, och till slut blir verkets enda hållfasta punkt dess lättrörlighet: liksom drivveden vaggas vi fram och tillbaka av tidens vågor, hela lekbollar för ödet och den egna fantasin.
I galleriets inre rum visas videoverket Current Positions, där Gedin återkommer till ett av sina favoritteman: språkets tillkortakommanden. Han har låtit en grupp musiker spela ett stycke av Astor Piazzolla. Gradvis flyttar de längre och längre bort från varandra, vilket gör att den ickeverbala kommunikation sinsemellan som musiker är beroende av bit för bit löses upp och skapar en undertryckt frustration. En klyfta öppnas mellan musikens närmast matematiska logik och den höga grad av intuitivt samspel som är det musikaliska framförandets metanivå. Se där en nöt att knäcka!
Adress: Hälsingegatan 43, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 23/4 – 16/5
Anders Olofsson (text), Cecilia Hillström Gallery/Jessica Blom (foto)
Utskriftsvänlig version
