En rispa! En skråma? Ett snett streck över en barnakind. Nästan osynligt. Obetydligt? Förevigat av en polaroidkamera på 60-talet och instucket i familjehistorien. Ett foto som plötsligt träder fram ur gömmorna efter föräldrarnas död. Och vittnar om en mörkhårig, kortklippt flicka. En flicka med vitt hårband. En flicka i mönstrad klänning med vit ståuppkrage. Ett svartvitt foto av en flicka med en skada på vänstra kinden.
Ett snitt som skär igenom tiden. Öppnar en skåra där det förflutna stiger fram. Ett flickebarns ansikte med en skada på kinden. Och en subtil berättelse om barndom tar form.
I porträttserien ”Damaged”, utforskar Amy Simon på Wetterling Gallery det oväntade mötet med sitt sårade barndomsjag. Tecknar på fri hand av polaroidfotots flickansikte i en serie om 13 variationer.
Amy Simons bildvärld utspelar sig kant i kant med Gunnel Wåhlstrands. Båda tar avstamp i familjealbumet och i den konstnärliga gestaltningen ingår en läke- och tillblivelseprocess.
Wåhlstrand fyller tomrummet efter tidig förlust av fadern i storskaliga svartvita tuschlaveringar. Dramat tycks återgestaltas i en våghalsig tidskrävande arbetsprocess. Besvärjer, framkallar med rinnande tusch på vått papper fotot av fadern till inre psykisk närvaro. Betraktaren möter den färdiga bilden. Om processen tiger verket.
Amy Simon tecknar kontrollerat, torrt med vaxfärgpennor, från grisaille till dova färger. Ett sparsmakat, kammarspel i det lilla, 41 x 31 cm. Format mäter inte ett inre dramas storlek. Simon gestaltar öppet dramats process i verkserien. Och en dialog upprättas med betraktaren. Bildsvitens snäva, givna ramar nuddar psykoanalysens rum. En oläkt reva i barndomen, repetitivt berättat, om igen, olika dagrar, tider. Ansiktet tecknat igen, med små förskjutningar, förändringar, skuggningar. Växlande känslor. En svullen kind. Gråt? Klänningsmönstret som ett med tapeten. Osynlig. Instängd? Uppgiven? Stråk av olust. Ögon oroliga, vaksamma, rädda, bekymrade? Munnen halvöppen. Till en fråga? Ett leende på väg eller avstannat? Såret, skadan, revan, skråman skiftar rött, grönt, blått, suddigt. Nästintill osynligt. På väg mot ärr? Ett sår på väg mot läkning. Tretton, det första steget ut ur en barndom.
Stillhet, säger galleristen om verken och låser porten bakom mig. Själv fylls jag av en plötslig oro. Varför är flickans mun halvöppen? Vad har jag inte hört? Ord? Skrik? Jag vill in igen. Lyssna! Veta! Men kanske handlar det egentligen om en annan flicka?
Annika Nordin
Foto: Jean-Baptiste Béranger/Wetterling Gallery, Kungsträdgården 3. Utställningen pågår 29 augusti – 28 september 2019
1 comment
ANNIKA NORDIN intressant recension