Den libanesiska konstnären Akram Zaataris utställning ”Unfolding” i Moderna Museets nedre salar utvecklar sig till en lågmäld och konsekvent framställning kring bilders berättelser. Specifikt rör det sig till stora delar om ett utforskande av fotografen Hashem el Madanis efterlämnade arkiv över sitt livsverk Studio Shehrazade. Vi får inte bara se uppförstorade porträtt som el Madani tog på 1950-talet och väldiga interiörbilder från studion utan även de kameror och Super 8-projektorer han använde – de framvisas så att säga in natura eller dokumenterade i bild. Det är uppenbart att Zaatari lägger vikt vid att exponera själva tekniken som möjliggjorde el Madanis verksamhet, och som idag naturligtvis är hopplöst föråldrad.
Vad säger oss utställningens alla stilla och rörliga bilder av apparater, alla förskjutningar mellan olika typer av filmisk inspelning, allt detta direkta förevisande och hanterande av bildteknik som förekommer i Zaataris verk? Greppet känns igen, senast från Lisa Tans trio av filmer på Galleri Riis och tidigare i flera av Lina Selanders verk, som en samtida metod att reflektera, inte bara över gårdagens tekniker, utan kring bildframställning i stort.
I projektet ”Itinerary” lämnar Zaatari tillbaka fotografier till deras ursprung – butikerna i den gamla delen av staden Saida i södra Libanon. I en slags försonande gest återfotograferar Zaatari sedan platsen där bilderna togs. Det är ett fysiskt återställande som försöker öppna upp en jämförande glipa i historiens lager.
Utställningens centrum bildar den storslagna filmiska installationen ”Letter to a refusing pilot”, en poetisk betraktelse som rör sig kring en skola som Zaataris pappa var rektor för. Verket är en hyllning till en israelisk pilot som vägrade bomba byggnaden under Israels invasion av Libanon 1982. Istället fällde han sprängladdningarna i havet. Zaataris egna familjefoton fogas samman med historiskt material och filmbilder från skolan idag. Filmens eftertänksamma klippning skapar ett suggestivt collage mellan bild och ljud, mellan fakta och fiktion.
Efter hand blir det tydligt att filmen kretsar kring ett tomrum. Alla ansträngningar att fånga tiden är dömda att misslyckas, den slipper undan och omformar ständigt bilden av sig själv. Men Zaataris personligt hållna försök är säreget upplyftande.
Adress: Skeppsholmen, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 7/3 – 16/8
Magnus Bons (text), Akram Zaatari (foto)
