Målare som arbetar fotorealistiskt brukar har för vana att excellera i detaljer och suggestiva stämningar. Det gör inte den tyske konstnären Thoralf Knobloch, som tillhör den grupp konstnärer som utbildats vid konstakademien i Dresden, en av Tysklands mest traditionsrika institutioner förknippad med namn som Caspar David Friedrich, Oskar Kokoschka, Otto Dix, Gerhard Richter och Georg Baselitz. Thoralf Knobloch arbetar emellertid med andra inspirationskällor, som Edward Hopper. Hans bildrum är ödsliga, och behärskas av en stämning som utstrålar väntan på att något skall ske eller förvissningen om att något aldrig kommer att ske.
Motiven kommer dels från konstnärens egen hembygd i Tyskland, dels från landsorten i USA. Knobloch använder fotografier som förlaga, men det vore fel att kalla honom fotorealist. Han är noga med såväl detaljer som komposition, och de motiv han väljer är knappast valda av estetiska skäl. Det är kvarglömt skrot, ramponerade vägskyltar och andra former av civilisationens överskott som han skildrar. Realismen är det egentligen inte heller så viktigt med. Ofta låter Knobloch tecknade konturer lysa igenom den tunna färgen, andra gånger låter han själva färgfälten tunnas ut så att de närmast blir genomskinliga.
Thoralf Knobloch kan måhända bättre beskrivas som en inspirerad tecknare som förmedlar en form av måleriska snapshots från en verklighet i periferin, ganska lika de bilder som den det samtida dokumentärfotot vurmar för. Det är en verklighet som varken hyllar eller kritiserar, utan som helt sakligt konstaterar att det som är det är utan några emotionella utspel. Och någonstans vid denna punkt upphör motiven att vara intressanta i sig. I stället hamnar konstnärens psykologiska hantverk i förgrunden, kopplingen mellan meditativt betraktande och stillsamma penselföring som gör bilderna till vilopunkter i ett annars så hektiskt mediebrus.
Adress: Hälsingegatan 43, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 23/8 – 29/9
Anders Olofsson (text och foto)