De senaste veckorna har jag vid tre tillfällen sett tre egenartade verk av John Skoog – som alla handlar om daglönaren Karl-Göran Persson och hans egenhändigt byggda skyddsvärn. Först kortfilmen ”Reduit (Redoubt)” från 2014, som är en del av utställningen ”We will survive”, om preppers och design på Röhsska museet i Göteborg (till 4 oktober). Sedan långfilmen ”Värn” från 2025, och därefter installationen med samma namn, som visas på Moderna museet i Malmö (till 17 maj).
Under mer än 10 års tid har John Skoog alltså var upptagen av Karl-Göran Perssons märkliga bygge – en stor vitmålad betongkoloss på en skånsk åker, och från början Perssons hem. Fram till sin död 1975 byggde han på sitt skyddsrum som även skulle rymma hela byns befolkning. Startskottet var skriften ”Om kriget kommer”, som första gången distribuerades till svenska hushåll mitt under andra världskriget, men som på senare år kommit i nya upplagor.
Skoogs ihållande och outtröttliga intresse för förskansningen tyder på en visionär besatthet som närmar sig Perssons egen. Hans tre verk visar olika sidor av den dröm om skydd och gemenskap som är bådas röda tråd.
Kortfilmen ”Reduit (Redoubt)”, titeln kan översättas med ”försvagad befästning”, består av långsamma åkningar utmed fasaden på värnet. Kameran glider nära byggnaden, läser av dess skrovliga struktur. De svartvita bilderna redovisar och reflekterar exteriörens armerande metallskrot, men visar aldrig hela byggnaden. Någon gång zoomar kameran ut för en vy över det öppna landskapet. Den svävar viktlös, i talande kontrast till den kompakta muren.
Då och då hörs fragmentariska röster som på skånska berättar om Persson och husets tillkomst. Minnen inkapslade i cementväggen, och som letar sig ut ur den. Kanske kretsar Skoogs hela projekt kring ett försök att begripa – också varför han själv blivit så fascinerad av Perssons närmast omänskliga projekt.
”Om man tappar greppet är det slut på en.” En späd barnröst hörs på Moderna i Malmö, och ordens absurda allvar skär rakt in i den krigstörstande omvärld som är vår samtid. Skoog lägger Perssons överlevnadsmantra i barnets mun. Flickans oskuldsfulla ton fyller museets väldiga turbinhall och kommer från filmen ”Eklipsis”, en sorts komprimerad version av långfilmen. Den visas vid sidan av en skalenlig rekonstruktion av skyddsvärnet, som först användes som scenografi i långfilmen ”Värn”, en historia från när det kalla kriget var som hetast.
Både på museet och i filmen har barnen huvudrollen. Det är de som bär på hoppet. De som var – och väl alltid är – dåtidens framtid. Hur grym den än kan att te sig.
Och ändå denna oskuldsfullhet. Det utstrålar även den franska skådespelaren Denis Lavant som i filmen ”Värn” förkroppsligar enslingen Karl-Göran Persson på ett helt strålande sätt. Det är hans film – och byggnadens. Samt filmfotografen Ita Zbroniec-Zajts, som Skoog samarbetat med i projektet. Hennes svartvita filmfoto tillför mycket av berättelsens magi, med ett sagolikt vackert ljus och välkomponerade bildutsnitt.
Det är även en, minst sagt, säregen syn som öppnar sig för besökaren på museet. Där står den väldiga huskroppen, ointaglig och overklig. Smutsigt vit, som en blandning av drömsyn och kråkslott. Ur murverket luktar det svagt av hö och koskit, en ovanlig lukt på ett museum som förstärker intrycket av att byggnaden dragits upp med rötterna. Berövad sin ursprungsplats framstår den samtidigt som hemlös och oberoende.
John Skoog arbetar med enkla medel, även om återskapandet och flytten av ”Svalebo”, som blivit hans titel på sitt skyddsvärn, naturligtvis krävt en stor arbetsinsats. Men i grunden innehåller hans berättelse inte många beståndsdelar. Det gör den desto mer effektiv. Knappheten fascinerar.
Utöver kortfilmen ”Eklipsis” och själva byggnaden visas på Moderna bara ett litet fotografi av Persson som hittats i huset efter hans död. I bilden står han på taket och blickar ner, inramad av sitt livsprojekt. Och så finns här två teckningar av Carl Fredrik Hill, angivna som referensbilder, men med stor betydelse för sammanhanget. ”Det blommande fruktträdet i grottan” och ”Utsikt inifrån grotta mot berg” är titlarna som teckningarna getts i efterhand.
Utöver den skånska anknytningen lägger Hills bilder till perspektiv som utvidgar och förankrar skyddsvärnet. Byggnaden är sluten i sig själv och kan bara betraktas från utsidan, men här får vi en blick inifrån fortet. Där inne, som i en grotta, prunkar kanske ett blommande träd, och utanför sänker sig solnedgångens sista strålar över landskapet. Det är som att se det Karl-Göran Persson såg när han tittade ut genom springorna i muren.
Magnus Bons
Moderna museet Malmö, Ola Billgrens plats 2-4, Malmö. Pågår 14 februari – 17 maj 2026
