När jag först börjar skriva den här texten om den spretiga, språkligt infallsrika och bångstyriga utställningen med sjutton deltagande konstnärer sitter jag på en barstol. Enstaka besökare släntrar nyfiket förbi på samma sätt som aktörerna gör, de som strax ska medverka i Essi Kausalainens performance ”Margulis and mud” som utspelar sig i Bonniers konsthalls stora inre rum.
Kanske låter det som en lite självupptagen inledning på en recension, men just i det här fallet vill jag ändå börja där i konstnärskollektivet ”coyote” och deras installation ”déjà vu”.
Miljön är precis som den ska vara lite dunkel men samtidigt ombonad och med rustik inredning. Inredningen har dessutom lånats ihop från välkända krogar och barer, så det är fullt möjligt att den som hängt på krogar eller kaféer som Blecktornskällaren, Tranan, Café Mix eller Östra station kan känna igen en lampa, ett bord, en stol eller en bricka även om hen inte vet exakt varifrån.
För även om ”coyotes” barmiljö inte hör till det mest uppseendeväckande inslaget i ”Playa!” känns det som om den fångar en viktig del av det utställningen vill ringa in. Nämligen det att varje revolution eller i alla fall förändring startar i en situation och i ett sammanhang. Men framförallt tänker jag på invändningarna som slentrianmässigt riktas mot politisk eller socialt engagerad konst. Att den tar upp väpnade konflikter, övergrepp och strukturella missförhållanden som för tillfället känns angelägna, utan att i grunden förändra någonting alls i verkligheten.
I sin inledningstext i skriver också utställningens curator Joanna Nordin att ”konsten institutionaliserats, kommersialiserats, domesticerats, teoretiserats, systematiserats, tyglats och kategoriserats till dess att det är nästintill svårt för oss att se vad dem ska vara bra för längre”. Utställningens titel ”Playa!”, inspirerad av det situationistiska slagordet ”Under gatstenarna, stranden”, är förstås en uppmaning till att använda fantasin och se möjligheterna. Naivt eller inte så finns där i alla fall en uttalad vilja.
”Playa!” samlar konstnärer från de nordiska länderna, som alla har en tydlig vilja att vända och vrida på de estetiska uttrycken. Och oavsett om det är i form av målningar, skulpturer, performanceverk eller poesiuppläsningar, så är lösningen och en möjlig väg framåt – eller inte – kanske inte så avgörande för hur utställningen fungerar. Viktigare är hur de tillsammans skapar ett omslutande och tillåtande rum där just de här konstnärskapen får mötas.
Och här har Alfred Bomans scenografiska gestaltning av själva utställningsrummen en central roll, när både hans egna målningar och andras verk vävs samman i en både skruvat och hemtam miljö. Speciellt i stora salen där Jenny Kalliokuljus målade textilier och oroligt svällande skulpturer möter Dimen Abdullas nerviga men precisa verk av pastell, kol och blyerts. Och där Edit Sihlbergs målningar hänger tillsammans med Ulrika Lublins omsorgsfullt bearbetade anslagstavlor. Allt inrammat av mönstrade tapeter och en naturfärgad bröstpanel som löper runt väggarna.
Mötet mellan Elis Monteverde Burraus vilt associativa text kring språk och kropp målat i svart på fönstren mot gatan utanför och Ursula Reuter Christiansens textbudskap och rödsvarta blommor på genomskinliga akrylskivor i ”Flüchte, Fliege, Entrinne/Flee, Fly Escape” slår det också gnistor om. Där fungerar även Melanie Kittis målade varelser på objekt av gips eller annat material som ett känsligt och dämpande membran.
Hade jag inte börjat den här texten i ”coyotes” bar hade ett alternativ varit att inleda med den tysk-danska och 82-åriga konstnären Ursula Reuter Christiansens videoverk ”Es ist nach nicht zu spät, e sist zu spät/It Is Not Yet Too Late, It is Too Late” från 2024. I den ser vi hur konstnären iklädd en vargpäls en tidig morgon vandrar och blickar ut över en äng. Det är lika vemodigt som det är poetiskt och hoppingivande. Vad vi ska göra av det är jag övertygad om att det kommer att finnas tillfälle att diskutera inne i ”déjà vu” eller någon annan del av ”Playa!”.
Thomas Olsson
Bonniers konsthall, Torsgatan 19, Stockholm. Pågår 27 augusti – 9 november 2025
