Sun & Sea är en opera-performance från lituauska trion Rugilė Barzdžiukaitė, Vaiva Grainytė och Lina Lapelytė som visades för första gången på Venedigbiennalen 2019, där den också vann Guldlejonet. Den skulle egentligen ha visats på Malmö konsthall under våren 2020 men fick skjutas upp på grund av pandemin. Malmö konsthall är den första konstinstitutionen i Sverige att visa verket, som tidigare turnerat i bland annat Tyskland, Norge, Italien, Schweiz, Danmark, Grekland och USA.
När jag kommer in gapar konsthallens stora utställningssal tomt, men från ett rum längre bak hörs musik och sång. Jag leds upp för några trappor på en byggnadsställning 3 meter ovanför det som är scenen: en strand bestående av 13 ton sand. På den konstruerade stranden nedanför oss ligger badgäster i stolar och på handdukar: barnfamiljer, ett äldre par, några ensamma, en kvinna med hund, ett tvillingpar och ett kärlekspar. Barnen leker, hunden skäller och sånger avlöser varandra från de olika badgästerna.
Enligt konstnärerna själva var ovanifrånperspektivet en av förutsättningarna för verket. Det har i högsta grad varit med från början och inget som uppkommit på grund av någon logistisk nödvändighet. Idén kom sig bland annat av att betraktarna skulle befinna sig på samma avstånd som man kanske normalt har när man betraktar myror eller kryp – som att titta på människan som art. Det för tankarna till sättet vi lever på idag, där vi till stor del blivit betraktare snarare än deltagare på många plan. Vi observerar världen och varandra lite från sidan via sociala medier, tittar på andra utan att ge oss till känna.
För mig ger detta avstånd till verket dubbla känslor, dels känns det spännande att tjuvkolla och tryggt att från avstånd se på, dels känns det plågsamt att vara utanför, att inte få vara med på stranden med dom andra. För trots att det i högsta grad är ett regisserat verk framstår det samtidigt till stora delar också vara improviserat. Barnens lek och hunden som springer runt och ibland skäller får det att kännas som det är ett verkligt liv som utspelas där nere.
Det är intressant att tänka på hur pandemin kan ha påverkat verket och hur jag ser på det. Innan pandemin hade jag aldrig upplevt hur det är att faktiskt leva under ett delvis dolt, globalt hot. På något sätt korresponderar verket med klimathotet, som för många människor idag är högst påtagligt – klimatflyktingar – men som samtidigt för oss i västvärlden är något smygande, dolt och svårgripbart. Pandemin har tvingat oss till ännu mer avstånd, och jag känner en längtan efter att få vara en del av något. Verket förstärker känslan av mänsklig distans för mig.
Det är också något drömskt över Sun & Sea, som att man går in och ut ur olika drömmar eller kanske som att man zappar mellan kanaler. Sångerna varierar i teman från naturen, från vulkanutbrott, kantareller i december och algblomning, till semestrar vid varje världshav, en dröm om en rawfood-amassadör som måste äta räkor för att stilla smärtan efter en cancertumör i handen. Det handlar också om de olika karaktärernas solkräm. Young man from the volcano couple, Wealthy mommy, Philopher, Siren och de andra badgästerna äter, småpratar och går ibland iväg bakom kulissen och kommer tillbaka blöta i håret innan de lägger sig ner igen.
Emellan sångerna ett larmande där radiolåtar som tränger in i ljudlandskapet vittnar om verkligheten – som när man börjar vakna upp och ljuden från gatan tränger in i drömvärlden och skapar en något hotfull stämning. Där tar drömmen och semestern slut, åter till verkligheten med pandemin och klimatförändringar.
Sun & Sea är i allra högsta grad ett verk som lyckas blanda leken med allvar, där både scenen med bad och semester under en stekande sol och librettot befinner sig i en väl avvägd blandning. Det är likt ett levande facebook-flöde där semesterbilder visa precis ovanför en artikel om smältande isar och under ett inlägg med pastarecept. Sun & Sea belyser till lika delar såväl mänsklighetens banalitet som komplexitet och är väl värd ett besök till Malmö konsthall.
Cathrine Hellberg
Malmö konsthall, S:t Johannesgatan 7, Malmö. Utställningen visas 2 – 14 november 2021
