En utställning kan ofta ses som en rapport från ett pågående arbete samtidigt som den i bästa fall även fungerar som en introduktion till det aktuella konstnärskapet. Ulla West fina och mångfacetterade utställning med den elegant tvetydiga titeln ”Gå din väg” är just en sådan utställning. Lika mycket som den introducerar bjuder den in till en pågående konstnärlig process.
För här finns såväl stora textbaserade verk, filmer, fotografier som växtfärgade textilier eller papper. Men även skulpturer, funna liksom skapade objekt, artist´s books och handknutna ryamattor som tillsammans vittnar om ett rikt konstnärskap som aldrig verkar tveka inför att undersöka vare sig material eller förhållningssätt.
Samtidigt genomsyras hela utställningen av samma nyfikna grundton, oavsett om det handlar om en storslagen och handknuten matta eller ett funnet kretskort som eventuellt fungerat som förlaga. Två av de starkaste inslagen i Ulla Wests konst är text och textil och de huvudingredienserna bokstavligen vänder och vrider hon på för att undersöka och aktivera. ”Gå din väg” är ingen tyst utställning utan bubblar av ord, tecken och ljud som både kan läsas och som hörs i olika ljudinstallationer eller videoverk.
Redan i nedre trapphallen möts jag som besökare av aluminiumskulpturen ”Bokstavsklotet Moxy Khora” (2016) som försedd med en trumpedal kan ge ifrån sig ett distinkt klangljud om någon trampar på den. Ett ljud som då kan höras hela vägen upp till det stora galleriet på andra våningen i Konstnärshuset.
I sviten ”Vänskap”, där utdrag ur Thomas Bernhards minnestext över författarkollegan Ingeborg Bachmann bearbetas och skrivits över med tusch, känns det som om själva handlingen – att texta för hand – är minst lika viktigt som själva texten.
I några kartverk kan vi följa konstnärens egna vandringar på platser som Trondheim, Stockholm och Rom. Att de båda verken ur ”Kartsviten” som visas är daterade 2014–2019 respektive 2014–2020, vittnar också om att det innehåller spår av handlingar från en längre tidsperiod. Precis som de redan nämnda kartorna framstår också många av Ulla West verk som en sorts logg- eller dagböcker som återanvänds, skrivits över eller kompletterats.
Jag skulle vilja bläddra försiktigt bland de växtfärgade sidorna i de partiturliknande häftena placerade på notställen i ljudinstallationen ”Text Garden Kvintett”, men jag låter bli. Minst lika nyfiken blir jag inför det lilla biblioteket med färgböcker i ”Text Garden”. I en av böckerna kan jag ändå utan att röra den se en lista som börjar med: ”mynta, maskrosblad, havtorn, röd lök, tomat, blåstång, mangold”; och avslutas med: ”druvor lila, blåbär och vin malbec”.
Hos Ulla West ges orden en kropp lika mycket som de används för att berätta en historia, även om det som här handlar om en saklig uppräkning. Något som även poeten Jörgen Gassilewski lyckas fånga i den text som han skrivit till utställningen och som jag lätt föreställer mig kan framföras på plats. Kanske på den ljudande ryamattan ”Korrigeringar – Indigo Rug” som tillsammans med en film från Trastevere i Rom dominerar det Lilla galleriet.
Överhuvudtaget är det en utställning som hela tiden leder och letar vidare. I dess öppna natur finns uppenbara referenser såväl till olika författare som till den New York-baserade popgruppen Talking Heads, vars låttexter citeras i ”Samma som alltid/Same as it ever was”.
Thomas Olsson
Foto: Jean-Baptiste Béranger/Konstnärshuset, Smålandsgatan 7. Utställningen pågår 8 – 31 oktober 2020
