Carl Hammoud, ”STUMBLE #1”, Olja på duk, 2017, 125×150 cm. Foto: Inka Lindergård
Beskriv din konst med tre ord: Saklig, subjektiv, paradoxal.
Hur ser din arbetsprocess ut? Jag brukar inleda arbetsprocessen med att leta efter ledtrådar samtidigt som jag tänker mycket, letar bilder, skissar och skriver. Det handlar om att låta sig omslutas av ämnet, att övertyga sig själv. Därefter börjar jag jobba med allt på en gång och försöker bygga upp en rutin som passar projektet i fråga. När arbetet fått styrfart kan det nästan röra sig framåt av sig självt. Någonstans halvvägs brukar en deadline göra sig påmind. Vid den punkten stänger jag ned tankeverksamheten och bara ”gör”.
Vad inspireras du av? Att ta del av hur någon tänkt i ett visst sammanhang, på en särskild plats i en viss tid. Till exempel böcker med texter av, eller intervjuer med, konstnärer.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Det enda som sitter konstant på ateljéväggen är en utskrift med en replik ur en performance av William Kentridge: ”My job is to make drawings, not to make sense”. Annars är det enbart förlagor eller skisser till det jag arbetar på.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Jag har märkt att det beror lite på när frågan ställs.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Jag har inga särskilda favoritverk. Är det något jag upplever som extraordinärt eller ofrånkomligt så är det alltid i förhållande till ett helt konstnärskap.
Vad är konst till för? Att gestalta en tanke som inte kan beskrivas med klarhet eller omvandlas till nytta.
Vad är konst inte till för? Ekonomisk spekulation.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Jag önskar ofta att konsten var lika tillgänglig för människor i alla samhällsgrupper. För att det ska bli verklighet krävs nog fler än bara en åtgärd.
Carl Hammoud var under våren 2017 aktuell med utställningen ”STUMBLE” på Galleri Magnus Karlsson i Stockholm
