Konsthögskolans examensutställningar på Kandidat och Master-nivå har i år slagits samman och flyttat in i de nedlagda postsorteringshallarna på Tomteboda. Det är ett möjligen vågat men lyckat val att låta eleverna få fritt spelrum i den väldiga och väl inarbetade lokalen med rejält tilltagen takhöjd. Som bekant finns planer på att flytta hela skolan från Skeppsholmen hit till Solna, men frågan är om det är lika genomtänkt? Redan nu finns visserligen elevateljéer här ute, men förslaget har väckt protester bland elever och personal. Det handlar om att få till en billigare hyressituation för skolan och frågan kommer inom kort att avgöras av skolans styrelse.
Miljön på Tomteboda har stimulerat flera av eleverna att visa verk eller installationer i riktigt stort format där måleri, skulptur, teckning, video och objekt av olika slag ingår. Utställningen är också ovanligt välhängd, där konsten verkligen tillåts breda ut sig och det finns tillräckligt med utrymme för varje verk. Helhetsintrycket pendlar mellan stökigt och städat, mellan konst som bryter av eller smälter in i den ruffa omgivningen. Jag blir upplivad av att gå omkring i detta konstlandskap fullt av spirande talanger.
Alldeles vid ingången finns ett mindre rum där Theresa Traore Dahlberg visar en finstämd video om en ambassadörsfrus alldagliga tillvaro i ett afrikanskt land. Kanske ett något oväntat val att rikta kameran mot, men Traore Dahlberg tycks ha en förkärlek för det särpräglade. Hon visar också en fritt hängande konstruktion av tunna perforerade metallplattor och ett gäng trådnystan (ovan th). Hårt och mjukt i ett märkligt samspel.
En effektiv kontrast finns också i Sara Nielsen Bondes kryss av spända trådar som löper från fyra uppställda målardukar (allra överst). Trådarna korsas i luften utan att nudda varandra i ett noggrant utfört arrangemang där delarna tycks balansera varandra. Och i ett angränsande rum finns projektstudenten Gethin Wyn Jones lika minimalistiska installation med spegelblanka bildytor och en video som långsamt panorerar nära inpå en pistol (ovan tv). Några exempel på konstnärer som verkligen behärskar sitt material och laddar det med både skönhet och obehag.
Petra Hultman visar en rolig och rörande kortfilm om sina farföräldrar kompletterat med travar av deras tillverkade föremål; farfars nyckelskåp i trä och farmors virkade dukar (tv). Installationen blir en respektfull bild av ett Sverige på väg bort. En annan sorts tidsspegel är Andreas Nurs stora installation som fyller ett stort utrymme i ena änden av utställningen med optiska mönster som pumpas ut i ett hetsigt tempo. Här ingår också vad som ser ut som tejpmålningar på glas som ändrar färg. Mycket effektivt och proffsigt. Hultman och Nur är två (motsatta?) poler i denna brett upplagda utställning, som innehåller många egensinniga verk.
Ytterligare exempel på det är Georg Nordmarks vägg med skulpturala assemblage, som kombinerar grönsaker och objekt med både precision och humor. Susanna Jablonski presenterar en säkert formulerad samling av olikartade föremål på ett podium, och båda konstnärerna imponerar med sina fantasirika grepp på materialens uttryck.
Även Rebecca Digby visar ett originellt verk i sin performance där hon interagerar med en video av sig själv (ovan th). Hon framträder samtidigt live och i inspelad form, och hennes kraftfullt melankoliska låtar förmedlar, med stor humor, en ouppfylld önskan att möta sig själv. Kroppar av annat slag finns i Lode Kuylenstiernas hängande nystan av lindade gestalter och i Joline Uvmans (tv) grupp av trådfigurer med röda peruker. Båda skickligt visualiserade.
En mängd olika måleriska grepp tas av eleverna, och man möter bl.a. realistisk popkonst (Isak Anshelm), tunt rinnande färgkaskader (Susan Whitlow och Vasilis Sjögren Tzanetopoulos), vinklade målningar (Ludlila Hrachovinova) och finstämda ytstrukturer (Ivar Lövheim och Adrian Olas). Oskar Hult befinner sig i en konstruktiv mellanposition, och har placerat ut sina sökande dukar i en intressant dialog med miljön på Tomteboda (th).
Årets grupputställning imponerar med konst som har en samtidigt frisläppt och disciplinerad energi och det bådar gott inför framtida återseenden.
Magnus Bons
Foto: Magnus Bons. Tomteboda postterminal, Terminalvägen 14, Solna. Utställningen pågår 23 maj – 11 juni 2017