
Matousch arbetar med tydliga kontraster, som det synliga och det dolda, över och under, eller negativt respektive positivt rum. Över huvud taget använder hon sambandet mellan orsak och verkan som en inbyggd metafor för makt och våld. Matousch pendlar mellan det statiska och det föränderliga i sin konst, och mellan det hårda och det mjuka. Verken kan bestå av minimalistiska objekt eller tillfälliga performance, men båda karaktäriseras av en knivskarp logik – och en outgrundlig saklighet.

Orange, grönt, gult, blått och olika toner av svart och silver tecknar urbana texturer i rutor, ränder, streck och linjer; Matousch varierar sin gest på ett raffinerat sätt. Hon lägger något till diskussionen om det samtida måleriet, och lyckas samtidigt behålla sin konstnärliga klarhet intakt.

Jag påminns om Andy Warhols stora rumsinstallation av silkscreentryckta målningar, ”Shadows” (1978-79), som jag såg innan jul när den för första gången ställdes ut i sin helhet i Paris. I Warhols kaskad av oväntade färgsammansättningar finns en liknande upprepning och samma kombination av skönhet och konceptuell skärpa. Konstnärernas omedelbara uttryck leder till en tilltalande förvirring kring vad det är jag ser.

Boken innehåller också ett intressant samtal, som gärna hade fått vara längre, mellan några personer med olika ingångar till konstvärlden och till Matouschs konst. Konstnären Karin Ohlin tar fasta på integriteten och intensiteten, och sätter fingret på det som utmärker Matouschs verk; den samtidiga närvaron och frånvaron av den mänskliga kroppen. Kvar finns ett hål. Och något som passerar genom det.
Magnus Bons
Foto: Galleri Riis, Rödbotorget 2. Utställningen pågår 16 januari – 20 februari 2016





















