En nersläckt entréhall välkomnar besökaren på Andréhn-Schiptjenko. Ögonen söker sig snabbt till den enda ljuspunkten i bortre delen av rummet, som visar sig belysa en drygt två meter hög, skimrande vit skulptur. En ung och slank kvinna, insvept i en badrock, håller upp en nackkudde på vilken en mans huvud ligger. Hans ögon är täckta med en ögonbindel. Kvinnans ena fot vilar på en höjd i en klassisk segerpose, men hon tittar bort från sin avhuggna trofé. Trots de vardagliga detaljerna av en samtida livsstil känns motivet urgammalt, som en sammansättning av överlappande konsthistoriska referenser. Och det är denna blandning mellan realism och historieåtervinning som gör skulpturen lockande och skrämmande mörk på samma gång. Jetlag, som konstverket heter, anger tonen på fler än ett sätt i Saturn Return, Cajsa von Zeipels andra separatutställning på galleriet.
Alltsedan studentexamen 2010 har von Zeipel rönt stor uppmärksamhet med sina klassicistiska frigolitskulpturer i stort format av unga androgyna tonårstjejer. Nonchalanta, utlevande men också sårbara och klumpiga i erotiskt laddade eller pinsamma situationer. Med hennes ungdomskaraktärer har von Zeipel både utmanat och aktualiserat den klassiska skulpturtraditionen genom att lyfta fram och addera ett sedan länge förbisett ämne till dess historia.
I den pågående utställningen på Andréhn Schiptjenko är det mycket som känns bekant; stil, material och teknik är i grunden desamma. Men uttrycket och skulpturernas motiv har förändrats avsevärt. Och utställningens titel, Saturn Return, som i en astrologisk mening står för en människas övergång till en ny fas i livet var trettionde år, anspelar på denna växling i dubbel bemärkelse – konstnärens personliga utveckling och hennes fortsatta arbete med det egna formspråket.
Så om von Zeipels tidigare arbeten sprudlade av ett överskott på juvenil energi, är hennes nya skulpturer, trots bibehållen ungdom, introverta, betänksamma och framför allt stillsammare. Ett möjligt undantag är Give back that bloody diamond (Naomi), som med kaxig hållning, svängande hästsvans och fingrar tyngda av ringar, blir en reminiscens av tonårsbeteendet som von Zeipel tidigare avbildat.
Symbolik och kopplingar till konsthistoriska teman dominerar också det visuella uttrycket i Saturn Return. Skulpturerna blir därmed något av mentala tillstånd och enigmatiska när det kommer till tolkningen. Som i fallet med den inledningsvis nämnda skulpturen. Den bibliska berättelsen om Salome och Johannes Döparen som har förevigats i litteraturen av den briljante Oscar Wilde, är en första association. Men konstverkets titel, Jetlag, gör att man också kan tolka skulpturen som en metafor för ett sent, trögt uppvaknande eller inträde i något nytt och outforskat, som till exempel en ny fas i ens liv. Detsamma kan sägas om Stranger at your own party som föreställer en ung gravid kvinna. Hon tycks vara fångad i ett fördröjningsmoment mellan fullständig omedvetenhet och total insikt om att tiden för hennes del är kommen. Hennes ofödda barn, som betraktaren kan se genom en öppning i kvinnans rygg, har mer karaktären av en objuden gäst än en efterlängtad bebis.
Inspirationskällorna hos von Zeipel tycks vara många fler än de som anges i pressmeddelandet. Tinder påminner starkt om den mångtusenåriga egyptiska bysten av drottning Nefertiti. Med sin höga frisyr av nät och långa hals i manieristisk stil markerar den också ytterligare ett avsteg från realismen och anatomisk exakhet i von Zeipels produktion. Något konstnären drar till sin spets i en rad andra verk som Dear Lee och Genie in the bottle. Materialet som skulle ha gett skulpturerna dess mänskliga kroppsform har istället mejslats till något som pendlar mellan spiraler, skruvar och organiska piedestaler. Tröskeln till förvandling, eller upplösning, blir inte tydligare än så här.
Det dröjer ett bra tag innan vi får uppleva von Zeipels nästa Saturn return. Fram till dess blir det intressant att se hur kortare avstånd i tiden driver henne till att utnyttja och förena samtidighet med klassisk skulpturtradition.
Gabriela López
Foto: Andréhn-Schiptjenko, Hudiksvallsgatan 8. Utställningen pågår 14 januari – 20 februari 2016