Dubbelgångaren – den andra mörka uppenbarelsen av ens egen person – var ett återkommande tema i Jorge Luis Borges författarskap. Också i hans mardrömmar som författaren själv berättat. I dessa drömmar stod Borges framför en spegel och såg på andra sidan reflexionsskivan sitt andra jag med en mask framför ansiktet, vilken han inte vågade lyfta bort av rädslan för att upptäcka den verklige Borges. Tankarna går osökt till den argentinske författarens nattliga upplevelser och hans idéer om jagets föränderlighet när jag besöker Nandipha Mntambos andra utställning på galleri Andréhn-Schiptjenko och i Stockholm.
I Love and its companions fortsätter den sydafrikanska konstnären att utforska frågor om representation och avbildning av identitet och kroppslighet. Och som utställningens titel antyder förblir de binära oppositionerna och spänningsfältet dem emellan centrala i Mntambos tankegods och arbetsprocess. Kärlek/hat, attraktion/avsmak, djurisk/mänsklig, manlig/kvinnlig. Dubbelheten och tvetydigheten i dessa språkliga motsatspar är högst påtagliga i Mntambos oeuvre. På Andréhn-Schiptjenko har en skulptur i svartvit kohud formats till ett skrynkligt lakan vars ena ända har den präglade konturen av en kropps baksida, konstnärens egen, men verket heter Eros.
Precis som Borges tycks Mntambo använda dubbelgångarens symbolik och metafor för att uttrycka alla parallella möjligheter som kan inträffa och bli, eller som också inte inträffar eller blir. Uttryckt på ett annat sätt: Mntambos konst destabiliserar och utmanar de etablerade dikotomierna som styr våra föreställningar, uppfattningar och värderingar om oss själva och de andra. Detta blir tydligast i skulpturgruppen Contempt Waiting, två kohudar skulpterade till huvor eller pucklar som hängande från taket verkar sväva i luften. Lika i form och materialitet är de varandras spegelbild men betraktade som en helhet inser man att även tomrummet under hudarna vibrerar lika mycket av potentiella betydelse- och meningsbildningar.
Mntambo har på kort tid rönt internationell uppmärksamhet med sina figurativa skulpturer i kohudar som hon själv köper in, garvar och formar, oftast efter den egna kroppen. Att fullständigt engagera sig med och behärska sitt material har för konstnären handlat lika mycket om teknik som att undersöka hennes ämnesfrågor om identitet och kroppslighet. Mntambo arbetar dock också i andra medium som foto, video och måleri. I den pågående utställningen täcks större delen av galleriets väggar av stora oljemålningar och tuscharbeten. Här är språket helt abstrakt men motivkretsen med dess pucklar, böljningar och nedsänkningar hänger omistligt tätt ihop med konstnärens frågeställningar om representation av människokroppen.
I de stora oljedukarna, Past Present 1-4, skapar de olika tunna lagren av dova och jordiga färger en djupverkan som påminner om kroppens 3-dimensionalitet. Också de faktum att dukarna är hela tio centimeter djupa betonar intrycket, och avslöjar kanske konstnärens arbetsvana med skulpturmediet. Detsamma kan sägas om verken med svart tusch där de iträdda kohårstofsarna spränger papprets 2-dimensionalitet. Det hela är väldigt effektfullt och samspelar dessutom fint med skulpturerna på mer än ett sätt. Något går dock alltid förlorat i översättningar, från tanke till medium, från ett medium till ett annat. Det är uppenbart att Mntambo fortfarande fördjupar sig i sitt måleri men jag ser fram emot den resan, för det är ett rent nöje att se hur hon omförhandlar och omdefinierar något så elementärt och komplext som vår uppfattning om människan.
Adress: Hudiksvallsgatan 8, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 23/4 – 23/5
Gabriela López (text), Andréhn-Schiptjenko (foto)