Elisabeth Frieberg och Ebba Bohlin delar Stora galleriet på Konstnärshuset i Stockholm. Varför gör de detta, samarbetar de, vilka är deras beröringspunkter och vad ger de varandra? Inga av dessa frågor får man några direkta svar på i galleriet, eller ens med hjälp av de texter som finns tillhanda. Ganska snart får man dock en känsla av att det ändå finns vissa kopplingar konstnärerna emellan. Det framkommer också att de har ställt ut tillsammans vid flera tillfällen och att båda faktiskt har fått Bærtlingstipendiet. Därtill har de bägge en seriös undersökande och en uppenbart konceptuell prägel i sin konstnärliga verksamhet. När man inte blir skriven på näsan utan själv får söka samband kommer nya tolkningar och eventuellt mer poetiska helhetsbilder fram för besökaren. Bohlins del av utställningen är tämligen avskalad och luftig, men på något vis krävs detta, då den innehåller så mycket information. Här menas bland annat den bok som redogör för konstnärens verksamhet och för den serie av installationer som hon arbetat med de senaste åren, i Norge, Sverige och Finland. I anslutning till Bohlins verk Transgressions, vilket också är titeln på hennes del av utställningen, så finns en text från Näringsmedicinsk Tidskrift. Texten är skriven av Patrick Wahlberg. Den och verket handlar delvis om hur delar av kroppen som till exempel tarmarna, kan påverka hjärnans funktioner och välbefinnande. Idag kopplar vi vanligtvis inte ihop den övriga kroppen med hjärnan, men det verkar vara i förändring. Bohlin väljer att manifestera detta i ett verk vilket bllir en slags ”överskridande” (transgressive) yttring. Denna performance, dokumenterad och presenterad i en videoloop, signalerar människans ambivalenta relation till de fysiska gränserna, samtidigt som verket alltså refererar till samtida medicinsk forskning. Detta går likväl hand i hand med delar av psykologisk forskning som mer och mer går mot neuropsykologi, där våra beteenden, störningar och känsligheter söker sina svar i det fysiska och därvidlag även kan botas rent medicinskt.
Frieberg kallar sin utställningsdel för Dying on Stage. I första anblick verkar den handla mest om måleriet som uttrycksform. Man kan uppleva det som att Frieberg är fullständigt indifferent till tidigare kollegors vridande och vändande av vad måleriet kan vara. Detta fårhållningssätt, är klart uppfriskande och kanske helt nödvändigt. Frieberg använder även måleriet som rekvisita och skapar intressanta vinklar och passager, partisiärer och möten med denna konstnärliga uttrycksform som annars, oftast möter publiken platt på väggen. Friebergs undersökande måleri kan dock upplevas på flera sätt än som att utvärdera måleriets döendestatus. Det vill säga, bland annat som installation med platsspecifik utgångspunkt, men vi återfinner tvivels utan en relevant genusdiskussion, och vi får även en sinnlig materialteknisk upplevelse. Sedan kan man såklart också uppleva den som en utställning med estetiskt väldigt tilltalande målningar. Nu kan det låta som att budskapet i Dying on Stage blir svårt att fånga, men det handlar med rätt hög sannolikhet om hur en konstnär precis som en skådespelare måste vara beredd att satsa allt i sitt arbete, redo att dö på scenen om så krävs. Detta mod återkommer hos båda konstnärerna i Stora galleriet. Bohlin och Frieberg hade med all säkerhet kunnat fylla lokalerna separat. Intressant nog så är det så att båda utställningarna fortsätter på helt andra geografiska platser. Det pågår eller har pågått delar av båda konstnärernas utställningar och verksamheter i New York, Simris och runt Skandinavien. Som besökare berikas man likväl av hur två ganska, olika konstnärskap sammanfogas på det här sättet även om det kan tyckas knepigt att fånga helheten av dessa, om man besöker galleriet på lunchen. Men så behöver det alltså inte vara, utan med ett öppet sinne kan man besöka och sedermera lämna Smålandsgatan 7 med en både sinnlig och intellektuell upplevelse. Tilläggas bör, att Lilla Galleriet, en trappa upp också är väl värd ett besök, med suggestiva installationer av Petra Axelsson och Tobias Sjöberg.
Adress: Smålandsgatan 7, Stockholm
Utställningen pågår till under perioden 13/9 – 1/10
Jakob Anckarsvärd (text), konstnärerna (foto)
