Publicerad 02 november 2012 Av I Recensioner Med 1642 Visningar

Wolfgang Tillmans på Moderna museet

I fotografen Wolfgang Tillmans utställning på Moderna Museet ställs många scener mot och bredvid varandra så övertygande att jag när jag går därifrån har en omtumlande känsla av att personligen ha varit med om allt detta just nu. Att det är en fotoutställning är något jag behöver påminna mig om. Det som pågått under tiden jag sett utställningen har fått material och teknik att hamna i bakgrunden.

Utställningen presenteras som en platsspecifik installation, allt kan läsas samman. Som betraktare vill man sortera i bildflödet. Varför börjar han exempelvis med så många bilder av Venus transit? Vad ligger bakom ett så intensivt intresse för något som händer i rymden med drygt 120 års mellanrum? Vi på Jorden kan visserligen se det hända men annars har det ingen direkt inverkan på oss. När Tillmans själv har talat om sitt intresse för rymden (som började redan som tioåring) poängterar han “den filosofiska skönheten i att exakt kunna tala om var jorden befinner sig” när vi då Venus passerar solen rent vetenskapligt kan bestämma avstånden mellan Jorden, Venus och solen. Annars är världen enligt Tillmans svår att exakt bestämma och på ett sätt verkar vi dömda att ständigt ompröva bilden av tillvaron eftersom den ständigt förändras men det Tillmans påminner oss om och som gör det hela mindre deprimerande är att vi då också har en möjlighet ta till oss den skatt och rikedom som det är att vara del av detta.

Rymden tar slut och bilder av växtlighet, stad och landskap tar vid, förhållandet mellan natur och kultur. I bilderna på människor som umgås påverkade av partydrogen extacy får man en känsla av att kultur och natur smälts samman och när Tillmans fotograferar de olika subkulturer han vistas i blir det tydligt att han aldrig är en voyeur utan själv deltar. Han upplever sig som delaktig och den kvalitén är medryckande och gör det svårt att ställa sig utanför.

Därefter visas bildserier med politiska och existentiella kvalitéer. Som avlöses av serier av bekanta och den närmaste omgivningen. Sexualitet som varken refererar till homo eller hetero, droger och snapshots från en oredigerad vardag, stilleben av gamla apelsinskal och slumpmässiga högar av strumpor och kläder visas bredvid löpsedlar om krig, valutakriser, diskussioner om dödsstraff och lyckoforskning. Resultatet av en undersökning om vad människor ångrar mest på sin dödsbädd presenteras och deprimerande nog ångrar flertalet människor i första hand att de brytt sig för mycket om vad andra tycker om dem och först på femte plats att de inte unnade sig att vara gladare, allt oroande gjorde inte saken bättre inser många när livet är nästan över. Människan, åtminstone flertalet i undersökningen, lever alltså sitt liv med fokus på hur andra ser oss före vad vi själva mår bra av eller vill. Något som Tillmans med sin utställning tycks vilja diskutera eller påminna oss om.

Utställningens många föreställande bilder blandas genomgående med abstrakta bilder i stora och små format. Blanka monokroma papper vikta på olika sätt och bilder som har tillkommit utan kamera i framkallningsprocessen. Dessa bilder avfärdas ibland som enbart vackra men eftersom flertalet av utställningens fotografier innehåller mycket information och har ett starkt uttryck tillför de abstrakta en svalkande likgiltighet till helheten. Och förstärker samtidigt abstrakta kvalitéer i Tillmans bildvärld. Sett ur den synvinkeln blir de relevanta i sammanhanget.

Tillmans verkar i sin bildvärld hitta ankare bland vänner och bekanta. Bilderna visar människor fullt upptagna av livet. Det mest positiva är upplevelsen av att även när tillvaron är utmanande så tycks det fungera, åtminstone mer eller mindre. Utställningens sista bild är en vanlig familjebild av Joel tryggt fastspänd i bilbarnstolen bredvid mamma i bilens framsäte. Tillmans lämnar nuet med en aning om framtiden. Han slutar som han börjar, med att skapa distans till samtiden. Och understryker på så sätt att det han vill formulera är större än så.

Adress: Exercisplan, Skeppsholmen i Stockholm
Utställningen pågår under perioden 6/10 – 20/1 2013

Maria Johansson (text), Wolfgang Tillmans/Galerie Buchholz (foto)

Bor och arbetar i Sthlm. Utbildad på Konsthögskolan i Sthlm. Har också studerat konstpedagogik och konstvetenskap. Arbetar med eget konstnärskap, konstprojekt samt texter om konst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.