Publicerad 07 september 2012 Av I Konstkommentarer Med 56084 Visningar

Trist, det som var så bra

Det var kul när de falskpräglade mynten ”En horkarl till kung” dök upp, jag skrattade och gillade mystiken och spekulationerna runt tilltaget. Men nu när allt är avslöjat och alla vill få sin bit av upphovsmannens “glans” faller magin platt ner och dör. Som boende på Gotland orkar jag inte ens höja på ögonbrynet åt nyheten att Karl Fredrik Mattsson, mannen bakom den här konsthändelsen har sommarhus här.

Men även om jag tycker att avslöjandet var en tråkig nyhet som också förtog det mesta är själva konsthändelsen ytterligare en i raden där konsten definierats och debatterats bortom själva konstverket. Listan på liknande händelser kan göras lång, i våras var det tillexempel Makode Linde som var det heta namnet. Anna Odell och Lars Vilks är väl annars de mest kända konstnärerna i den här gruppen.

Jag kan förstå att när man så noggrant planerar och iscensatt en händelse så vill man också få stoltsera och få kredd för det. Men vill man verkligen sätta fart på känslor och få människor att agera kan det löna sig att stå kvar i skuggan, strunta i juridiska fallgropar och oväntade förlopp. För de största överraskningarna finns i det oväntade, och rampljuset behöver man inte missa för det, titta bara på vad Banksy åstadkommit…

Annika Marusarz (text)

Frilansskribent som jobbar med idé och text i allt från längre artiklar till korta twitter-rader. Är medlem i Svenska Konstkritikersamfundet, AICA och har en bakgrund som konservator.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.