Publicerad 09 mars 2010 Av I Recensioner Med 1845 Visningar

“Tokyo Stories” på Kulturhuset

tokyo1Kulturhuset visar över hundra vintageprintar av tre japanska fotografer. Hiroshi Hamaya, Tadahiko Hayashi, och Shigeichi Nagano berättar om Tokyo innan andra världskriget, spillrorna efter och förvandlingen till en modern stad och ett ekonomiskt ånglok. Anledningen till att själva krigstiden inte skildras är enligt curatorn för “Tokyo Stories”, Marc Feustel, att under kriget blev alla fotografer “anställda” av staten.

Hiroshi Hamaya är först ut och har ett ganska typiskt distanserat gatufoto. En geisha går över gatan, en springtaxi, stadsmiljöer, snö på ett paraply. Det är fint och det fyller en viktig funktion som historiskt dokument, men det stannar där, utan att beröra mig. Annat är det när man kommer till nästa fotograf, Tadahiko Hayashi (bilden nedan), som bryter upp ett hölje, ett slags skal som fotografier annars brukar spänna över en scen som är drabbad. Foton som visar upp hur det såg ut, och det är fair enough, men Hayashi öppnar en passage till en lite hemlig sagostad bland de stora, mörka ruinerna. Den flyter ut genom den där hemliga dörren, till oss betraktare. Varje foto spelar upp en film i mig. Det brinner av glädje i ögonen på arbetarna som sitter på rad och skriker ut sin åsikt om något. Man verkligen känner i ryggen vilket digert arbete, målmedvetenhet och envishet som ligger bakom varje bild. Det finns en sväng, linje, som återkommer i vissa bilder; ett räcke, en kant. Det är lika smart komponerat som Cartier-Bresson, men det är också lite Christer Strömholmskt i råheten och det emellanåt komiska och charmiga i det som handlar om en syn på livet och andra människor. En liten flicka putsar skorna på en (i j ämförelse med flickan) helt enorm man, men flickan håller på att kikna av skratt och mannen ser ovanligt engagerad ut för att få skorna putsade. Tre kvinnor, förmodligen prostituerade, sitter med tuttarna dinglande framför en fläkt och dricker läsk. De ser ut att ha så trevligt att det helt vänder upp-och-ned på hur man är van att se prostituerade, förutsatt att så är fallet. För att citera Markus Krunegård: “Det är inte hur man har det utan hur man tar det.” Om vissa bilder är råa och charmiga så är vissa bilder också bara helt råa. Två småpojkar sitter på ett tak, den ena har ett litet tygstycke som döljer könet och den andra grinar illa av att suga i sig giftet från en cigarett.

Shigeichi Nagano skildrar efterkrigstidens kommers och slitningen mellan västerländsk och japansk kultur. Nagano visar på ett snyggt sätt hur det ser ut, men också hur det påverkar folk, hur åsikterna kan koka över. Naganos fotografier är snygga, men de öppnar inga dörrar och vänder inte upp-och-ned på något.

Adress: Sergels torg, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 6/3- 2/5

Oscar Poulsen (text), Oscar Poulsen/Tadahiko Hayashi (foto)

Redaktionen står som författare av osignerat material och av texter som inte författats av en av Konsten.net:s ordinarie skribenter.

1 Kommentarer

  1. Hade du läst de till fotografierna tillhörande skyltarna hade du sett att “arbetarna” var återvändande soldater, och de “prostituerade” var dansare. Nåväl.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *