Kan ett snart tre hundra år gammalt planschverk som Erik Dahlberghs Suecia Antiqua et Hodierna (”Det forna och nuvarande Sverige”) säga oss något om Sverige av idag, detta supervalår 2014? Dahlberghs tjocka volym avbildar byggnader – såväl existerande som planerade – runt om i Sverige. Suecian, som den brukar kallas, är både en dokumentation och en fiktion, och tänkt som en storslagen reklamkatalog över stormaktstidens Sverige. Har vi där en parallell till dagens konst som ju både kan användas kritiskt kommenterande och i förskönande gestaltningar? En diskussion kring politisk makt och konstens politiska potential tycks hur som helst vara curatorn och konstnären Pontus Rauds utgångspunkt för utställningen i Kalmar. Raud har bjudit in tio samtida konstnärer – inklusive honom själv – att ställa sina verk i relation till Dahlberghs svartvita tablåartade bilder.
Resultatet är fantasifullt och ambitiöst, men bildar samtidigt en tämligen konventionell utställning med verk som spretar åt förväntade men också åt mer överraskande håll. Till det politiskt korrekta – och tyvärr också rätt endimensionella – får väl räknas Makode Lindes svartvita installation med de bekanta kungatallrikarna och en fäktande pirat. Även Helle Kvammes politiskt förgyllda predikstol där Carl Bildt & Co agerar självklara, men därför också harmlösa, måltavlor för svensk vapenexport tillhör utställningens mer lättsmälta inslag. Också Rauds eget bidrag – ett barockt vitrinskåp med två små soldater vars gevärspipor vuxit samman – framstår som alltför illustrativt och väcker inga andra tankar hos mig än de som uppenbart avsetts.
Annars är det väl till dokumentationen över Viktor Marx projekt (O)önskad samhällsförbättring och Kulturverkstaden Cyklopen som man får vända sig för att få lite mer visionär fantasi till livs. Marx har en ovanligt frihetlig attityd till begrepp som samtidskonst, politik och institution. Hans alternativa arkitekturexperiment kombinerar ett abstrakt måleri på ett pragmatiskt sätt.
Det verk som annars totalt dominerar utställningen är Peter Johansson installation Full fräs. Redan i trappan utanför hörs på ett obestämt buller, och inne i salen fladdrar ett antal svenska flaggor drivna av vindmaskiner till ett närmast öronbedövande vinande. Flaggstängerna ligger huller om buller och skapar en både humoristisk och oroande röra. En bild av nationen Sverige. Och typisk för Peter Johansson. Full fräs har ett uppskruvat tempo och tycks vilja lägga under sig övriga verk, i enlighet med de historiska ideal som rådde på Dahlberghs tid. Trots det klarar sig de verk som arbetar med betydligt mer lågmälda medel alldeles utmärkt i konkurrensen om uppmärksamheten.
På ett podium strax intill finns Per B Sundbergs uttrycksfulla skulpturgrupper. Små figuriner, en grinande dödskalle och en sotigt bolmande klunga av hus. Ett slags keramiska collage som är förfinade och samtidigt grova. Och en nutida kommentar av historien som inte liknar mycket annat. Sundbergs gränsöverskridande originalitet och fräcka hantverksskicklighet såg jag senast utsökta exempel på i Magasin 3:s visning från samlingarna, Otherworldly. Där samtalade hans märkligt färggranna och korallartade objekt i stengods väl med verk av världskändisar som Pipilotti Rist och Anish Kapoor. Det säger något om integriteten i Sundbergs konst, som även är tydlig i Kalmar.
Kristina Matousch är annars kanske den konstnär som bäst förmår att beröra Dahlberghs uttryck utan att göra avkall på sitt eget. Och detta antagligen av en slump. För spänt i taket hänger ett väldigt fotografi i skala 1:1 från en tidigare installation Still Life Production, som visades på Galleri Riis i Stockholm. Matousch trampade där flera ton lera genom hålen i en stålställning, och bilden är taget underifrån och visar när lerormarna är på väg att tränga ner på fotografen. Trots sin storlek är fotografiet nästan osynligt där det svävar över betraktaren. Men den som lyfter blicken möter en närmast topografisk beskrivning av en yta som rent grafiskt kan påminna om Dahlbergs avlånga landskapsbilder. Men det är en suggestivt svårbegriplig bild som också undergräver en ytlig likhet med Dahlbergh. Vilken verksamhet skildrar Matousch egentligen?
Till utställningen hör en också utförlig katalog med flera intressanta texter som tar upp relationen mellan Suecian och Sverige idag. Dan Karlholm skriver exempelvis läsvärt om vårt flytande tidsbegrepp och hur historien alltid är samtida.
Adress: Stadsparken, Kalmar
Utställningen pågår under perioden 14/6 – 19/10
Magnus Bons (text och foto)
