Publicerad 09 augusti 2011 Av I Recensioner Med 1897 Visningar

“Step by Step” på Malmö konstmuseum

roslins-sjalvportratt-1790_new_mediumTexten – eller konstverket, vilket som helst – består av en hoptrasslad väv av olika stämmor som läsaren måste reda ut för att dess mening ska framträda, menar Roland Barthes i S/Z. Med dessa ord fångas också grundtanken i Andreas Gedins konstnärliga avhandlingsarbete Jag hör röster överallt! Step by Step, som, bokstavligen talat, utgörs av olika röster – i avhandlingstexten: citat, återgivna e-postkonversationer, verkliga och fiktiva samtal – och element, texter, konstverk och utställningar. Ett av projektets avslutande delmoment är utställningen Step by Step som Gedin har curaterat och som visas på Malmö konstmuseum i sommar.

Avhandlingens teoretiska fundament finns i Michail Bachtins tankar om dialogicitet; hur mening skapas genom ett samspel eller möte mellan olika röster, låt vara texter eller konstverk. Detta tankeraster använder Gedin för att undersöka den kontemporära konstnärsrollen, framför allt sin egen, och med särskilt fokus på vad konstnärens arbete i dag kan utgöras av: texter, konstverk, curatering. Också hans egen verksamhet omfattas ju mycket riktigt av olika praktiker: han skriver, skapar konstverk i någon form av traditionell mening (med olika medium) och ordnar utställningar.

Malmöutställningen utgår från en reproduktion av Alexander Roslins självportträtt från 1700-talet. Detta verk ackompanjeras av en handfull bidrag som på ett eller annat sätt berör teman som identitet eller upprepning. Och tanken är att det ska upprättas ”dialogiska relationer” mellan verken, men exakt hur det ska gå till preciseras inte. Just frånvaron på konkretion och sammankoppling är också en återkommande brist på utställningen. 

Gedins avhandling (som finns tillgänglig på internet: http://gupea.ub.gu.se/handle/2077/25451) är full av insiktsfulla resonemang – även om hans experiment med texten och framställningssättet är problematiskt och bitvis löjligt. Dessvärre finns ingen riktig återkoppling mellan utställningen Step by Step och projektets övergripande tanke vilket gör utställningen svårförståelig och diffus, framför allt med tanke på att ingen kontextualisering finns. En katalog, kortare text eller väggtexter hade löst problemet. Men att enbart beskriva konstverken på ett A4-blad är inte tillräckligt. Det är naturligtvis synd, för intentionen är god. Och ämnet angeläget. Men för den oinvigde är sammanhanget omöjligt att förstå. Kanske är det därför jag ser så många besökare som bara passerar igenom rummet på väg till museets samlingar.

imageMen konstverken då? Några är bra, andra mindre bra. Katja Dahlberg har rest runt till Sveriges bibliotek för att samla in anteckningar som hon har funnit i Virginia Woolfs Ett eget rum; dessa har därefter samlats i en Artist Book som har tryckts i en upplaga på 1000 exemplar. Dahlbergs projekt är en bra illustration av Gedins idé, och så är likaså Gertrude Steins An Early Portrait of Henri Matisse. Ljudupptagningen av Steins text kan höras i ett litet tältliknande hus där det också finns stolar, bord, lampor och en drös med böcker som behandlar Matisse på olika sätt. Genom dessa materiella och praktiska delar åskådliggörs Gedins idé på ett explicit sätt, som annars saknas i lokalen. Zoê Sheehan Saldañas No Boundaries. Lace Trim Tank (White) saknar däremot kraft på grund av bristande problematisering, och Dan Grahams video Performer/Audience/Mirror är olyckligt nog placerad så att besökare på väg till och från samlingarna ständigt går förbi filmduken.

Som enskild utställning är Step by Step riktigt dålig, särskilt sett ur ett pedagogiskt perspektiv. Som del av ett avhandlingsprojekt är det däremot en bitvis träffande utställning, men då krävs det att besökaren är insatt i Andreas Gedins arbete och frågeställningar. Och det tror jag få är, inte av ointresse men på grund av projektets kanske omedvetna exkludering. Den intresserade ges ingen större chans att vidare fördjupa sig i de invecklade tankegångarna som indirekt skapar en förståelseram till konstverkens samspel. Med andra ord är det svårt att lösa upp den hoptrasslade väven.

Adress: Malmöhusvägen 6, Malmö
Utställningen pågår under perioden 21/5 – 14/8

Mikael Andersson (text), Malmö konstmuseum (foto)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.