Publicerad 14 oktober 2019 Av I Gå och se! Med 2008 Visningar

Sara-Vide Ericson på Konstakademien

Sara-Vide Ericson, Animal Magnetism, 2019

Ett höganäskrus och en rovfågel spelar en viss roll i Sara-Vide Ericsons närmast koreografiskt och mycket vackert hängda ”Interior Ambush”. De båda motiven återkommer i målningar rytmiskt utplacerade i utställningen. Laddade med betydelse är också en skallerorm och ett tröjmönster som påminner om ormens. Föremålen får väl symbolisera ett hot – de materialiserar något outtalat – och tycks avgörande för att förstå det inre bakhåll som utställningstiteln anspelar på. Antingen det handlar om en sorts låsning eller ett självutforskande, tar det som berättas i Ericsons målningar rituella former.

En kvinna böjer sig över ett krus, en annan bär på högar med kläder. en tredje trasslar med horn från skjutet vilt. Rovfågeln hålls fast bakom ryggen i en målning. Vingarna uppspärrade. I en annan är den snidad i trä. Omålad, fast är det ändå samma? Berättelsen lägger sig i lager, tvinnar sig kring distans och närhet, kontroll och ovisshet. Betydelser vandrar mellan målningarna, de övertar strukturer och bygger sammanhang.

En stor svit av mindre bilder på papper tar upp hela långväggen i det första rummet. En kvinna står i en roddbåt ute i vattnet och tampas med ett stort vitt tygstycke. Jag läser henne här och i flera andra verk som bilder av konstnären själv. Vattnet är mörkt och lite skrämmande, trots de välbekanta liljeforska speglingarna. Bilderna har inte intensiteten som finns i de större målningarna, övertygar inte på samma sätt. Därför upplever jag inte kampen med tyget som särskilt väsentlig. Det blir mer en illustration av något som utspelat sig framför kameran – fotografier är tydligt utgångspunkten för Ericsons målningar – än gestaltningar av ett inre drama.

Sara-Vide Ericson, Anonymous, 2019

En intressant motpol till de större målningarna utgör istället två härvor av rep avbildade på små kopparplåtar och en liten kisande figur målad på marmor. Ett barndomsminne? Som gör sig påmint i den vuxna kvinnans nuvarande situation. De små formaten och den skissartade stilen koncentrerar berättelsen – gör den både öppnare och mer dunkel på samma gång – och fördjupar den skarpa realism som annars präglar Ericsons måleri.

Ett måleri som hon når en ny nivå med i och med denna utställning. Det är en stark uppvisning – och en konstnärlig prestation. Som i den märkliga ”Anonymous”. En bild av en skulpturskärva av, som det ser ut, Maria och Jesusbarnet. Förstorad, avbildad från sidan och i fullt dagsljus avslöjar den lilla gruppen egentligen ingenting om sitt ärende. Erbjöd den helt enkelt en anledning till att måla, en stillsam vision?

Magnus Bons

Foto: Galleri Magnus Karlsson. Konstakademien, Fredsgatan 12. Utställningen pågår 5 oktober – 17 november 2019

Jag är Konstens redaktör sedan augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.