Publicerad 27 juni 2020 Av I Recensioner Med 451 Visningar

Sacrifice på Röda Sten

På Röda Sten visas under sommaren en curaterad utställning, Sacrifice, med installationer av konstnärerna Kalle Brolin, Tanya Busse och Carolina Caycedo. Verken utgår från olika typer av exploatering av miljö och människor i historien och samtiden och kan ses som en i raden av utställningar på liknande teman under senaste åren. Den curatoriska metod konsthallens förre intendent Mariangela Mendez Prencke använt är likhet. Verken behandlar liknande teman, de har naturen i fokus och rörlig omsorgsfullt ljudsatt bild dominerar installationerna. De förenas också i en tilltro till konstens förmåga att verka genom estetisk gestaltning, som konst. Dessutom gör likheten att skillnaderna verken emellan blir tydliga.

Kalle Brolin, Jag är Bergtagen [I am Spirited Away], 2020. I bakgrunden verk av Carolina Caycedo

Kalle Brolins verk Jag är bergtagen i den stora salen dominerar projektet i sin helhet. Han har skapat ett verk som tar sin utgångspunkt i barnarbete under slavliknande former i Skromberga i Skåne under 1800-talet. Lämpliga barn skickades dit från andra delar av landet och det pågick sedan ett slags uppfödning av slavar. Det är en skakande historia som berättas på två stora projicerade smartphoneskärmar. Verket är utpräglat polyfont och associativt och leder betraktaren vidare till vår tids protester mot planer på en ny skånsk gruva där man vill bryta vanadin, en metall som används i mobiltelefoner.

Därifrån är steget kort till gudinnan Vanadis (Freja) som gett namn åt metallen och vidare till datingappar och data mining, en skum verksamhet i det fördolda. Datingföretagen, bland andra, samlar in data från app-användare som analyseras och brukarnas vanor och sinnestillstånd kartläggs och säljs vidare. Den essäistiska metoden med Brolins röst interfolierad genom sms-dialoger på skärmarna väver en stark väv kring verkets urberättelse om barnslavarna.

Tanya Busse, The Poet’s Antidote, 2019

Tanya Busse arbetar också polyfont men i motsats till Brolin använder hon olika tekniker: video, skulptur och fotografi. Hon litar i högre grad till poesin och ett av verket heter följaktligen The Poet’s Antidote. Här förekommer också gruvexploatering, denna gång samtida, i Nordnorge. Hon går i en annan riktning än Brolin och inkluderar krigets mörka krafter i en skulpturgrupp med negativa gjutformer efter vapen för att påpeka att den utvunna metallen kan användas destruktivt. Exploateringen ställer hon vidare mot urbefolkningars nedärvda kunskap och rätt till sina historiska platser. Som helhet är det ett slags poetisk besvärjelse.

Carolina Caycedo, Yuma, or the Land of Friends, 2014

Det gäller också den tredje konstnären Carolina Caycedo. Men i stället för gruvbrytning är det här fråga om exploatering av vattendrag i Sydamerika (översta bilden). Liksom Busse lyfter hon fram urbefolkningars röster och mytologier i relation till exploateringen. I det dominerande verket splittras de filmade vattendragen genom kalejdoskopiska videofilter och här blir tilltron till den relativt enkla visuella effekten lite väl stor. Mellan betraktaren och videoprojektionen ringlar sig en tjock korv som påminner om en mjuk borrkärna, eller varför inte en frusen flod?

De påtagliga likheterna och skillnaderna mellan verken som den curatoriska metoden betonar skapar onekligen en dynamik även om komplexiteten och tyngden i Brolins verk underbalanserar utställningen som helhet. Hursomhelst så är Sacrifice på Röda sten väl värt ett besök i sommarvärmen för att begrunda några av den mänskliga kulturens dysfunktionella sidor som gestaltas i de dunkla salarna.

Andreas Gedin

Foto: Hendrik Zeitler/Röda Sten, Göteborg. Utställningen pågår 6 juni – 27 september 2020

Andreas Gedin är konstnär, curator och skribent. Bosatt i Stockholm.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.