I dag såg jag att Renate Bauers gatubilder visas på Restaurang Riche, Birger Jarlsgatan 4 i Stockholm. En kvinna som jag mycket väl känner till och har följt sedan 1990-talet. Hon lever och bor i Stockholm och jag tror att nästan alla Stockholmare också har sett hennes lappar, eller textbilder, på stan. De är oerhört tätt skrivna och har sin alldeles egna estetik som är vacker och tilldragande och gör att man stannar upp och tittar. Att försöka förstå vad texterna bokstavligen handlar om är ingen idé, men att det handlar om hisnande djup och dalar förstår man.
Ett par gånger har jag stannat upp och pratat med Renate Bauer just för att hennes textbilder gjort så starkt intryck på mig. Hon har de gångerna förmedlat en stark ångest och berättat om spejare under parketten, väckarklockan som dyker upp varje morgon trots att hon förstört och kastat bort den och så vidare. Andra gånger jag stött på henne har det inte ens gått att få kontakt, då en svada av ilska okontrollerat runnit ur henne.
Jag känner mig kluven inför den här visningen, men hoppas att det kommer att visa sig att den är bra för Renate Bauer. För konstmarknaden har ju sin egen ekonomi och vägar så vem vet vad hennes textbilder är värda i morgon och vem som kommer att tjäna mest på dem. Är man krass och beräknande kan man ju passa på att gå ut och plocka hem en, eller kanske till och med flera, äkta Renate Bauer redan nu…
Annika Marusarz (text), Fredrik Strage/PåStan (foto)
