Publicerad 18 januari 2013 Av I Recensioner Med 2491 Visningar

Peter Hagdahl på Andréhn-Schiptjenko

hagdahl3Peter Hagdahl är en av den svenska new media-konstens pionjärer. Han har i stort sett figurerat i bakgrunden till samtliga större satsningar på konst baserad på avancerad teknik under de senaste 25 åren, från studion CRAC till Mejan Labs. Nu kan man förstås ha sina invändningar mot hur begreppet “new media” definieras, vilken teknik som egentligen är ny och så vidare. Och i förlängningen kanske inte diskussionen alls leder till något överhuvud taget, helt enkelt därför att konstnärer i alla tider gärna anammat den nyaste tekniken. Och tittar man lite djupare på Peter Hagdahls konstnärskap inser man ganska snabbt att de tekniska aspekterna kanske är de minst intressanta i hans verk. I själva verket är han en gammal humanist som i sann renässansanda undersöker sin plats i ett oändligt universum där allt hänger samman i ett oupphörligt flöde.

Hagdahls användning av teknik har heller aldrig varit särskilt avancerad. För det mesta har det handlat om fyndig tillämpning av tämligen enkla mojänger. Det har också varit extremt viktigt för honom att ett skulpturalt eller visuellt element alltid funnits där, okommenterat och oanalyserat. Ett slags konstens Kinderegg, ur vilket man kan plocka fram oväntade överraskningar. Det gör hans utställningar till sympatiska tillställningar som gärna tar sin början i gåtor men utmynnar i en stillsam förtröstan på att det faktiskt med konstens hjälp går att fånga världens komplexitet, om så bara för ett ögonblick.

I sin nya utställning med titeln “Liquids” har Peter Hagdahl tagit ännu ett steg från den interaktiva högteknologin i riktning mot den klassiska installationskonsten. Den imponerande konstruktion som sträcker sig genom mitten av utställningsrummet består till största delen av komponenter som tycks hämtade från något laboratorium, och sammantaget representerar de pågående processer med ett mystiskt ursprung. Mitt i hela härligheten finns emellertid en samling vita klumpar som talar ett helt annat språk. Här utmanas vetenskapsestetiken av den skulpturala abstraktionen, eller luckras upp och blir flexibel. Det “system” som Hagdahl byggt upp är inte funktionellt i vetenskaplig eller teknisk bemärkelse, det är snarare till för att göra oss medvetna om den form av interaktion och kausalitet som går på tvärs av yrkes- och forskningsdiscipliner.

hagdahl1Men det finns denna gång även öppningar mot det måleriska i utställningen. Små projektorer visar fluffiga molnformationer på väggen, kombinerade med svärmar av piktogramliknande figurer. Tillsammans berättar de något om komplexiteten i att söka fånga det undflyende med hjälp av formaliserade symbolsystem. I litteraturen erkänner vi redan detta dilemma, men hur står det till med konsten? Hagdahl brottas med problemet utan att hitta en lösning, för det finns ingen lösning. Men det gör nu inte så mycket. Hans konstnärskap hyllar alla de processer och uttryck för mänskligt skapande som inte nödvändigtvis har samhälls- eller vardagsnyttan som syfte. “Liquids” är mot den bakgrunden en fängslande och bitvis vacker resa genom ett landskap där det tänkta och det sedda för en oavbruten dialog med varandra.

Adress: Hudiksvallsgatan 8, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 10/1 – 10/2

Anders Olofsson (text), Andréhn-Schiptjenko (foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.