Publicerad 15 mars 2011 Av I Gå och se! Med 3613 Visningar

Peter Ern på Galleri Peter Bergman

PE_A place called home_80x115 cm_opd_2011_1 kopia“Det är då som det stora vemodet rullar in”, sjunger Monica Törnell, och fortsätter betraktelsen med versen “I Malmö rispas dimman av färjornas sirener / Och på andra sidan sundet börjar världen / En ensam Volvo sliter i mot vinden på Tjörnbron / Bion i Pajala ger ‘Den sista färden’ / Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten / Gårdarna släcker sitt ljus / Ett stormpiskat Marstrand ber om sitt Pater Noster / Stockholm city svajar i sitt rus”. Det är något av den stämningen man möter i Peter Erns nya utställning “A Place Called Home”. Hans bilder av stumma hyreshus i skymningen, ett ödsligt parkeringshus och en motorväg i dimma ordnar in sig i samma Sverigebild som exempelvis Lars Tunbjörk tidigare visat oss. Men hos Peter Ern är de kulturella markörerna mycket sparsamt förekommande. Det är inte ens klart att bilderna handlar om det klassiska svenska vemodet. De skildrar ett obestämbart samhälle omslutet av ambivalenta känslor.

Ingenstans syns några människor, men det finns heller inga spår i bilderna av någon form av mänsklig verksamhet. Byggnaderna står där, till synes lika teaterkulisser i väntan på att en översinnlig makt skall presentera ett manuskript och sätta igång skådespelet. I avvaktan på detta befinner vi oss som betraktare i ett limbo utan vare sig tids- eller riktningsangivelser. En gång i tiden ansågs konst som dokumenterade det släpande ljuset i den nordiska skymningen vara det mest kongeniala uttrycket för existenstiell spleen. Vi har rört oss en bra bit bort från den punkten.  Peter Ern serverar oss i stället bilden av bilden av den ultimata melankolin, svept i dunkelt suggestiva färger.

Adress: Torsgatan 41, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 10/3 – 16/4

Anders Olofsson (text), Galleri Peter Bergman (foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

1 Kommentarer

  1. Dette er svært informativt innlegg, er den type informasjon du har gitt unike og verdt takknemlighet. virkelig et fint innlegg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.