<

Publicerad 02 november 2012 Av I Recensioner Med 1803 Visningar

Patrik Gustavsson på APA Gallery

I dessa James Bond-tider kan det vara bra att minnas vad Roger Moore sade när man ville att han skulle jämföra sin rolltolkning av agent 007 med den legendariske Sean Connerys: “När jag spänner ögonen i någon och säger ‘Jag ska döda dig’, då skrattar folk bara. Men när Sean säger samma sak blir de livrädda”. Man kan med andra ord behandla allvarliga ämnen på olika sätt, lite beroende på vilken effekt man vill uppnå. Det gäller även inom konsten, fattas bara annat.

Patrik Gustavsson är en konstnär med bakgrund från Eskilstuna, en stad med ett stolt industriellt förflutet som genomlevt en brutal avindustrialisering med allt vad detta innebär i form av sociala motsättningar, våld och missbruk. Denna historik ligger som en mörk fond bakom många av Gustavssons verk, även om det stolliga och plumpa uttrycket dominerar. Skulle man vilja idka kulturhistorisk arkeologi kan man likna Gustavssons skulpturkonst och skulpturer vid commedia dell’arte-figurer eller Buster Keaton-gestalter från den amerikanska slapstickens gyllene era kring och strax efter första världskriget. De agerar mot en kulissbakgrund som monterats på randen av den sociala avgrunden, men som med humorn som vapen försöker bemästra en hopplös situation. När Dick Bengtsson placerar in hakkors i svenska landskap ryser man av obehag. När Patrik Gustavsson låter en liten trä-Hitler sno ut ur en liten röd stuga och göra sin nazihälsning inför en svensk flagga, då drar vi på smilbanden fullt medvetna om att det ännu inte är helt OK att skratta åt Hitler (Mel Brooks må vara undantaget som bekräftar regeln).

Det är i denna kontext man ska läsa Gustavssons skinheads, landsortsinvånare, fritidsjägare och helt vanliga medborgare. Hans nya utställning “Bra eller dåligt” är lite mindre till formatet än flera av de tidigare, vilket gjort att de utställda verken också blivit mindre. Det är förståeligt, men inte helt lyckat. Gustavssons skulpturer – som ofta har lånat sin karaktär från enkla mekaniska träleksaker – blir bättre ju större de är, när de närmar sig den klassiska skulpturala skalan. Annars är det mesta som vanligt i Gustavssons värld. Figurerna utför enkla och helt meningslösa gester gränsande till det groteska. Någon slår sig själv i huvudet, en annan får en påle genom nacken. Pålen kommer ut på andra sidan skalen i form av en röd näsa.

Titeln “Bra eller dåligt” är en uppfordran till publiken att ta ställning, att skaffa sig en mening om vad de ser. En av skulpturerna består av en yngling som liggande på alla fyra blickar över kanten på en trave böcker, som vid närmare studium visar sig vara Pierre Bourdieus “Konstens regler”, det verk som mer än något annat bidragit till att avmystifiera konstskapandet. Men när allt sagt och gjort, vad återstår då? Kanske bara den tomma bardisk som tronar på sitt podium längst inne i gallerilokalen.  Det vilar onekligen en stämning av post festum över Patrik Gustavssons utställning. Våra smarta tolkningar går på tomgång och kvar finns bara en alltmer trött retorik. Bättre drämma till sig själv med en klubba för att om möjligt starta om systemet.

Adress: Sibyllegatan 18, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 25/10 – 18/11

Anders Olofsson (text och foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *