<

Publicerad 19 februari 2016 Av I Recensioner Med 5696 Visningar

Ny bok: Andreas Eriksson ”Hålängen”

3Andreas Eriksson har publicerat en lång rad mindre böcker och kataloger. Dessa har påfallande ofta haft en nyskapande form, och alltid fungerat som något mer än att bara presentera själva utställningen. För Andreas Eriksson är boken en konstform i sig.

”Hålängen” (Word & Object) är inget undantag. Här har Andreas Eriksson verkligen dragit mediet till sin spets. Bokens titel anges inte, och den innehåller för övrigt varken en förklarande text eller sidnumrering. ”Hålängen” består helt och hållet av bilder – ett drygt hundratal fotografier som samtliga föreställer trädstammar i vinterskrud. Det är en bilderbok i ordets ursprungliga betydelse.

Häftets helvita och mjuka pärmar viker sig av tyngden från det tunna och något genomskinliga pappret. Det gör att fotografiet från föregående uppslag blir en sorts skuggbild och avspeglar bilden på nästa. Linjer och former vandrar mellan fotografierna och binder ihop bokens växlingar. Träden står fram som grafiska tecken i det vita landskapet, där Eriksson porträtterar varje träd som en enskild individ. Lövträdets specifika kännetecken återkommer i bild efter bild; den skrovliga barken, de grå, gula och bruna tonerna, stammens riktning uppåt. Då och då avbrutna av spröda kvistar och trassliga snår. Den ingående uppmärksamhet som Andreas Eriksson ägnar sitt prosaiska motiv, här och i tidigare bildsviter, är rörande och kan i sin uthållighet påminna om Bernd och Hilda Bechers metodiska avbildning av vattentorn och silos.

Associationen till det tyska paret är möjligen en aning långsökt, för Eriksson är lika ointresserad av vår urbana omgivning som han är av att dokumentera trädet som typ. Erikssons besatthet av motivet hänger istället samman med en utforskning av måleriet, och vilar i förlängningen på en existentiell grund.

2

Bokens betraktare – den som visar sig genom fotografierna – står hela tiden på ungefär samma avstånd till sitt motiv. Det gör boken både stillastående och i rörelse. Om ”Hålängen” rymmer en berättelse, vilket är högst osäkert eller snarare individuellt, utvecklas handlingen oavsett om jag bläddrar framåt eller bakåt. ”Hålängen” är en sorts handbok som inbjuder både till ett koncentrerat betraktande och till en vila från omvärldens visuella brus.

Magnus Bons

Förlag: wordandobject.se

 

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten skriver jag i Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge) och Arterritory (Lettland).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *