MLDGs konst är effektiv. Slagkraftig och pedagogisk, och nästan alltför snabb för sitt eget bästa. Verken rör sig ständigt kring en visuell punchline – den berättarstilen utgör konstnärskapets grundackord. Och livssyn, kan man förmoda. Det blir sällan tröttsamt och är nästan alltid roande och oroande på samma gång. Med en drastisk uthållighet och envishet formas ett repetitivt mönster. MLDG återanvänder och återkommer till sig själv, och vi kan snabbt identifiera henne som avsändaren.
MLDGs relationella popestetik bär på redovisade lån från exempelvis Öyvind Fahlström och Jan Håfström, men kanske framför allt från Andy Warhol. Hon har bearbetat hjältarnas uttryck och vridit och vänt på ett antal uttryckssätt och modeller. Men, inte minst viktigt, har hon klämt in sig mellan dem och insisterat på en plats i rampljuset. Det är svårt att tänka sig svensk samtidskonst från, framför allt, 1980- och 90-talen utan MLDG.
”Adolescens” ingår i MLDGs välkända porträttsvit av familj och vänner. Här finns många exempel på liknande blixtbelysta bilder av närstuderade ansikten mot klatschigt enfärgade bakgrunder. Blickar och roller bygger denna utställning. Här pågår ett ständigt utforskande av det sociala spelets rangordningar och hierarkier – oavsett om det handlar om människor, kaniner eller sagofigurer som Pippi Långstrump.
Magnus Bons
Foto: Magnus Bons. Färgfabriken, Lövholmsbrinken 1. Utställningen pågår 6 maj – 26 november 2017