<

Publicerad 19 juli 2014 Av I Recensioner Med 2710 Visningar

”Minnena ser oss” i Hellvi Kännungs

Drömmaren

Susanne Johansson

Sommarens utställning i den ombyggda kalkladan i Hellvi Kännungs bär namnet Minnena ser oss, efter en dikt av Tomas Tranströmer. Det är en mångbottnad titel som associerar till livet som en lång tidsresa i både fysisk och känslomässig betydelse. Många frågor väcks som vad är ett minne, börjar våra egna minnen bli allmänna och har vår offentliga minnesbank blivit så stor att minnen inte längre bleknar utan snarare förstärks och tittar tillbaka på oss. Det är stora frågor och på något sätt knyter de an till tidigare års utställningar i ladan där människans vardagslunk, vardagens trivialiteter och att allting inte är vad det verkar vara, har varit teman.

Susanne Johanssons målning Drömmaren, som i ett suggestivt måleri visare en resenär bärandes på en koffert i varje hand, blir som ett signum för hela utställningen och Tranströmers författarskap. Stora ord, men resenären i Tranströmers författarskap går inte att bortse ifrån. Att hans poesi också ofta handlar om att det är summan av alla minnen som formar jaget och livet förstärker bilden.

alexandria platt FA

Tova Mozard

Tova Mozards fotografier är scenerier ur livet som vem som helst kan känna igen sig i. Men de bär alla på en saknad, det kan vara ett tomrum mellan två händer eller en tom plats i en soffa bakom en fladdrande gardin. Bekanta vardagliga bilder som får betraktaren att leta i sin egen minnesbank efter det där föremålet som händerna omfamnar eller personen som satt i soffan. Det är en märklig känsla att dela det där alldeles egna specifika minnet som i Mozards bilder plötsligt ägs av många.

I samma anda som Tova Mozard rör sig Tommy Hilding i sin serie Amygdala. Det är en bildsvit som likt snapshots förmedlar ögonblicksutsnitt från vardagen. De nästan bara flimrar förbi, som om Hilding letar efter en speciell minnesbild i sin hjärna. I det här letandet spelas en gemensam allmän vardag upp som berättar en hel del om vår tid.

Per B Sundbergs binder på ett konkret sätt ihop dåtid med nutid genom att han låter åldrade figuriner få spela nya roller i sitt skapande. Det är roligt och flirten med vad som är fint och fult känns välkomnande. Igen går nog oberörd ifrån hans skulpturer för de kan verkligen sätta fart på tankarna.

Det här är en spännande utställning som på ett märkligt sätt rör sig både på ett personligt och offentligt plan. Och kanske är det hög tid att stanna upp och reflektera över vad vi är utan minnen och vad som händer när vi alla bär på samma digitala minnen.

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

(Ur “Det vilda torget” av Tomas Tranströmer. Albert Bonniers Förlag, 1983)

Adress: Hellvi Kännungs, Gotland
Utställningen pågår under perioden 5/7 – 27/7  

Annika Marusarz (text), Galleri Magnus Karlsson (foto)

(Visited 1 times, 1 visits today)

Frilansskribent som jobbar med idé och text i allt från längre artiklar till korta twitter-rader. Är medlem i Svenska Konstkritikersamfundet, AICA och har en bakgrund som konservator.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *