En fin utställning visas nu på S.P.G. av konstnären Mikael Lehr. Lehr är den typen av gudabenådat kreativa konstnärer som ser möjligheter och plats för infall överallt. I måleriet, i ramen, i materialet, i två dimensioner och sedan lika gärna i tre. Han lever runt i ateljén som en sorts oskuldsfull Ernst Billgren. Vissa målningar gränsar till objekt men här och var i rummen dyker även rena objekt upp. Varje konstverk ter sig som ett eget projekt och tar avstamp i ofta rätt otäcka historier eller i ett rått utgångsmaterial men lyckas ändå landa med båda fötterna i faktiskt ömsinta berättelser. I ett fall inspireras han av en gammal svartvit Fritz Lang-film, en annan gång är det upphittade glasrester som han ser möjligheter i och i ytterligare andra fall kan en gammal leksak bli upphov till hela konstprojekt i olika variationer. Några skuggor han upptäckt i en kikare transformeras till abstrakta spökgestalter som återkommer i olika sammanhang.
Något annat som utmärker hans utställning är att inga verk har titlar. Först upplever jag det som en brist men eftersom utställningens helhetsintryck är den ändlösa kreativa röda tråden så fungerar det. Det finns något skört men också följsamt och mjukt i Lehrs pastellfärgade bildvärld som berör betraktaren. Uttrycket kanske inte slår an direkt och omedelbart utan mer som vågor som sakta men säkert trevar sig längre och längre upp på stranden. Det som i första ögonblicket kanske upplevdes som ett banalt infall eller ett fragment visar sig ändå bottna. Det är en homogen utställning som Mikael Lehr har pusslat samman.
Adress: Kommendörsgatan 6, Stockholm
Utstälnningen pågår under perioden 1/10 – 29/10
Maria Johansson (text), S.P.G. (foto)
