Publicerad 06 mars 2012 Av I Gå och se! Med 2428 Visningar

Martin Erik Andersen på Galleri Riis

20120223_MEA_GRS_06Galleri Riis är en av de tunga aktörerna på den norska konstscenen, och har numera även en filial i Stockholm. Där han man experimenterat ganska friskt med konstnärer som representerar ett brett spektrum vad gäller tekniker och estetiska förhållningssätt, från Andreas Erikssons tunga måleri till Hamish Fultons intrikata konceptualism. Nu ger man plats åt den danske skulptören Martin Erik Andersen, som är relativt okänd för den svenska publiken trots att han är en välkänd figur på den danska konstscenen.

Som skulptör befinner han sig ganska en annan av Galleri Riis konstnärer, norrmannen Ole Jørgen Ness. I bakgrunden hos bägges konstnärskap vilar 90-talets arte povera-inspirerade trash-materialalitet, förädlad till en slags lyrisk containerfyndkonst. Sådant har vi sett en hel del av genom åren, med varierande konstnärlig framgång som resultat. Martin Erik Andersen gör dock inte misstaget att – som många av kollegerna inom samma uttrycksfält – koncentrera sig alltför mycket på att bygga fluffiga kulturkritiska luftpastejer kring verken. I stället lockar han med hjälp av små detaljer betraktaren in i installationens närområde, där man plötsligt blir varse små poetiska loopar som lyfter helhetsintrycket.

När han på väggen i ett av utställningsrummen spänt upp en polyesteravgjutning av den matta Sigmund Freud draperade sin divan med, då kanske tilltalet blir lite väl långsökt. Om syftet är att visa att vi vantrivs i kulturen så blir resultatet närmast det motsatta: Martin Erik Andersens skulpturala praktik bjuder in oss att uppleva konsten med alla sinnena öppna i plötslig insikt om att kulturen är ett förunderligt mysterium hur och var den än uppträder.

Adress: Rödbotorget, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 23/2 1/4

Anders Olofsson (text), Galleri Riis (foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.