Publicerad 07 november 2014 Av I Recensioner Med 3108 Visningar

LG Lundberg på Bror Hjorths Hus

Utställningstiteln Minne och mer säger mig ingenting, jag närmar mig “som ett tomt vitt papper” för att ta emot en förväntad konstupplevelse. Bakom min rygg finns Bror Hjorths ateljé och rummen med hans verk i olika material och former; kaskader av färgglad naivism, eller kanske snarare folklorism, myller av skulpturer och figurer. Rummens interiörer bildar en sorts bakgrund för det ännu tomma arket med signaturen LG Lundberg. Hjorths ateljé visar sig kontrasteras av Lundbergs, och mötet mellan ateljéerna skapar en magnifik upplevelse.

EpilogI museets utställningsrum befinner jag mig i Lundbergs ateljé. De målningar som först möter ögat är de fotorealistiska Minne (diptyk) 2012-13, vilkas motiv är ett stadigt staffli med en tom duk. Min upplevelse innehåller givetvis mer än dessa avbildade ting, men i samma stund fångas jag av bakgrunden – väggen som målningarna hänger på och de mellan tak och vägg placerade svagt ljusinsläppande fönstren, och förundras: målningarnas vinklar och linjer harmonierar med rummets interiör, linjeharmonin känns musikaliskt klockren. Den fortsatta upplevelsen kommer att präglas av växelspelet mellan rum och verk; stativ och rektangulära dukar med tillhörande skuggor under ljusinsläpp och fönsterbjälkar med sina skuggor. Några av fönstren är partiellt skuggade i form av en mjuk böj i nedre hörnet. Stativens tomma dukar har likaså en partiell skuggning – som av en konstnärs höjda arm, redo, precis ögonblicket innan skapandet påbörjas.

Vid en närmare analys visar sig dukarna inte vara utan spår; den ena något mer gulnad än den andra påminner de om belysta filmdukar där handlingen ännu inte har börjat – lite repiga, skrapade, nötta, med antydan av veck och fläckar. Dukarna är inte “tomma vita papper” utan har erfarenheter och upplevelser, dock står de i väntan på att fyllas.

I lokalens kortände, under ett lägre och påtagligt bjälkförsett tak med riktad belysning men utan fönster, visas Ateljén Grevgatan 54 (2011), denna gång en ateljé med mer detaljerad interiör. Två stafflier, mellan dem en rullvagn med material, arbetsarmaturen är inställd men släckt, de två dukarna tomma – skapandeakten har ännu inte börjat, men det öppna fönstrets ljus belyser den ena duken och snart, kommer något att hända. Ateljémålningarna präglas av linjer, vinklar, ljusförhållanden, svartvit-gråskala och ännu inte påbörjade arbeten.

SelfÅterstår: vägen till ateljén och konstnärens ankomst, mötet – ansikte mot ansikte, och blicken, fokuserad, koncentrerad – i skapandets stund, eller i mötet med betraktaren… Mina ateljéfönster (2011) hänger lite undanskymt på en liten väggyta men med fönsterutsikt mot museets entré och Hjorths ateljé. Målningens motiv är ett trapphus där trappa, vägg och ledstång strävar uppåt i en krök, genom trapphusets lite ålderdomligt välvda träfönsterbåge möter utsikten mot två moderna rektangulära stålbågade takfönster. Krökta linjer möter raka vinklar, inomhus möter utomhus, och konstnärernas ateljéfönster figurerar i nivåerna bakom varandra genom ytterligare två fönsternivåer – som möten och förlängningar utanför språkets räckvidd. På väggen mittemot befinner sig konstnären i egen hög person – är det oss han betraktar över sina stålbågade glasögon, tittar upp på så att pannan rynkas – eller är det ett pågående arbetes nästa penseldrag som begrundas i Själv (2011). Pannans fåror och linjer är mjuka precis som form och linjer i trapphuset.

Trappformer, mjuka rörelser, fåror och mjukt bruntonade färgskalor fyller de återstående dukarna. För att uppleva exempelvis Trappan (2011) måste man röra sig i rummet – närma sig, backa, gå åt sidan. Jag erfar utsiktsvyer som förändras beroende på var jag står: berg, klippor, hav, horisonter, sjöar, vidder, slingrande floder, sluttningar, slätter, trappsteg och bergsterrasser, drypande och i rörelse. Mjuka, suggestivt måleriska former som ögat kan uppfatta olika, möter de räta linjerna som avbildar i svartvitt.

Arkitektoniskt är den lilla utställningen fulländad och helhetsgestaltningen utomordentlig – något som jag senare förstår är ett av konstnärens signum.

Adress: Norbyvägen 26, Uppsala
Utställningen pågår under perioden 11/10 23/11

Marit Jonsson (text), Bror Hjorths Hus (foto)

Marit Jonsson är konst- och litteraturvetare, Master of Arts, kulturskribent på Formom med speciell inriktning mot samspelet mellan text/bild/människa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.