
Ovanför formerna finns i varje målning också en rad mindre fyrkanter; i blått, rött, grönt, orange, ljuslila och gult. Färgerna upprepas i samma följd på samtliga bilder – och på en matta i det inre rummet – vilket understryker den underliggande ordningen. Vad är det för ett slags regelverk som målningarna ger uttryck för?
Kristoffer Nilson har under lång tid målat blanketter och adresslappar genom att ganska direkt överföra deras mönster till målarduken. Nu har formulären ändrat karaktär, och jag undrar om detta är fria kompositioner? Ett steg i en konstnärlig process?
Mitt emot de abstrakta målningarna hänger, en bit in i rummet, två träplankor. Det är åtminstone vad jag tror att de ganska skavda och svartnade brädorna är, innan jag tittar närmare på dem och upptäcker att de är fotograferade. I naturlig storlek.

Trösklar, kallar han dem. Övergångsformer, alltså. Mellan vad? De hänger bokstavligen i luften, utkastade som oväntade påståenden. Bär de på en önskan om att ta ännu ett steg, att på allvar föra in ett nytt element i Nilsons hårt hållna bildvärld? Jag vet inte vad de betyder i det sammanhanget, inte ännu. Kanske kommer ett svar längre fram.
Magnus Bons
Foto: Johan Österholm, Galleri Flach, Hälsingegatan 43. Utställningen pågår 24 augusti – 30 september 2017


















