Ett hål och något som passerar genom hålet. En perforerad yta och något som förs genom ytan. Det kan vara ett material eller en kroppsdel; lera som pressas igenom, en tunga som slickar hålets kant, en blick som far igenom. Det direkta sambandet mellan hålet och dess funktion är grundläggande i Kristina Matouschs konstnärskap. I sina verk likställer hon materiella förflyttningar med kroppsliga lägen och strukturella barriärer. Det handlar om att synliggöra förbindelsen mellan motstånd och genomsläpplighet; mellan en handling och ett material.
Matousch arbetar med tydliga kontraster, som det synliga och det dolda, över och under, eller negativt respektive positivt rum. Över huvud taget använder hon sambandet mellan orsak och verkan som en inbyggd metafor för makt och våld. Matousch pendlar mellan det statiska och det föränderliga i sin konst, och mellan det hårda och det mjuka. Verken kan bestå av minimalistiska objekt eller tillfälliga performance, men båda karaktäriseras av en knivskarp logik – och en outgrundlig saklighet.
”Stain” heter Matouschs första egentliga separatutställning på Galleri Riis, där hon nu visar en serie sprejmålade aluminiumskivor. Målningarna hänger i två rader på väggarna och har kommit till genom att Matousch har placerat sina tunna metallskivor bakom avspärrningar ute på gatan i New York, Malmö och Lund. Hon har sedan sprejat genom stängsel eller staket, hissgaller eller olika slags nät, uteslutande material som satts upp för att skilja ett utrymme från ett annat. Bildernas motiv är direkta avtryck som överför materialens struktur, och beroende på om dessa är av metall eller plast, om de är mjuka eller hårda, blir färgens markering antingen exakt eller mer diffus och flytande. Varje skiva är endast sprejad med en färg, med ett både måleriskt och förföriskt resultatet, de ser närmast ut som en sorts mönstrade monokromer. Ytorna framstår både som fräscha och slitna, med synliga repor och ojämnheter.
Orange, grönt, gult, blått och olika toner av svart och silver tecknar urbana texturer i rutor, ränder, streck och linjer; Matousch varierar sin gest på ett raffinerat sätt. Hon lägger något till diskussionen om det samtida måleriet, och lyckas samtidigt behålla sin konstnärliga klarhet intakt.
Jag påminns om Andy Warhols stora rumsinstallation av silkscreentryckta målningar, ”Shadows” (1978-79), som jag såg innan jul när den för första gången ställdes ut i sin helhet i Paris. I Warhols kaskad av oväntade färgsammansättningar finns en liknande upprepning och samma kombination av skönhet och konceptuell skärpa. Konstnärernas omedelbara uttryck leder till en tilltalande förvirring kring vad det är jag ser.
Den som vill fördjupa sig ytterligare i Kristina Matouschs konst kan med fördel sätta sig ner med boken ”Matousch” (Kalejdoskop Förlag 2016), som publicerats i anslutning till utställningen. Boken har en enkel och passande form, där en stor mängd verk från de senaste femton åren presenteras kronologiskt. Varje verk ges en kort beskrivning med dokumentation på ett par uppslag; som Matouschs två performance ”Take it in your hand” (2000), där hon stod bakom en affärsdisk och skalade frukten eller tog av förpackningen på chokladen och gav till kunderna, och ”Meat Balls” (2014, överst), där betraktaren fick böja sig framför ett par hål i en träskiva och där såg hur konstnären stekte köttbullar som hon sen pressade genom hålen. Mellan dessa ligger fjorton år som visar på en konsekvent linje för Matouschs intresse att undersöka hur vi beter oss i påtvingade situationer.
Boken innehåller också ett intressant samtal, som gärna hade fått vara längre, mellan några personer med olika ingångar till konstvärlden och till Matouschs konst. Konstnären Karin Ohlin tar fasta på integriteten och intensiteten, och sätter fingret på det som utmärker Matouschs verk; den samtidiga närvaron och frånvaron av den mänskliga kroppen. Kvar finns ett hål. Och något som passerar genom det.
Magnus Bons
Foto: Galleri Riis, Rödbotorget 2. Utställningen pågår 16 januari – 20 februari 2016
