Publicerad 06 juni 2020 Av I Recensioner Med 457 Visningar

Konstig känsla känns bra på ArkDes

Jag besöker ArkDes i en period mellan pandemikrisens restriktioner om nödvändig stängning och de försiktiga lättnader som förhoppningsvis möjliggör återigen kulturupplevelser IRL. När jag kommer till museet är det alltså fortfarande stängt och tyst. Det är något kusligt men desto mer häftigt att som enda besökare få tillgång till en hel utställning. Det är i detta historiska sammanhang av Twilight-liknande dimensioner som Konstig känsla känns bra – den första utställningen om ASMR i internets tidevarv – känns bra tajmat.

Marc Teyssier, Artificial Skin for Mobile Devices, 2019

ASMR, som står för ”Automatic Sensory Meridian Response”, är att ett tämligen nytt begrepp för ett egentligen urgammalt mänskligt beteende. Du har säkert själv upplevt det någon gång. Den där känslan av djupt ro, total avslappning eller extatiskt välbehag som genomfar kroppen vid mjuka ljud, beröringar eller rörelser. Som när man smeker, trycker i, knycklar ihop, river eller knackar på olika material. Eller när man hör det repetitiva, monotona ljudet av ett föremål, en röst, havet eller regnet.

De mest obetydliga vardagliga ting och handlingar kan trigga fram en ASMR-upplevelse. Det är helt subjektivt. Bortom de neurofysiologiska reaktionerna berör begreppet också frågor om våra föränderliga behov och beteenden som emotionella och sociala varelser.

Länge har ASMR ändå setts som en fetisch och oftast hemlighållits som en otillbörlig njutning. Med internet och plattformar som Youtube har fenomenet istället blivit synligt och tillgängligt. Under loppet av några få år har ASMR förvandlats till en viral kultur ur vilken ett gränsöverskridande kreativt fält vuxit fram.

Bryony Dalefield, The Lost Art of Paste-Up, 2019. Med tillstånd från the London Review of Books

Konstig känsla känns bra visar denna utveckling genom 24 utvalda video- och ljudverk. Det blir en mjuk och lätt introduktion till fenomenets brokighet och potential, bildligt och bokstavligt talat. Och helt i samklang med ASMR:s tankegods. Det gäller att stanna upp för att närvara, närtitta och närlyssna.

I utställningen upplever jag verken vilande på en kilometer lång elfenbensvit kudde som ringlar sig utmed golvet och uppför väggarna till en bekväm soffa. Från den avkopplande ställningen kan man njuta och lära sig på samma gång. Till exempel om avsiktlig respektive oavsiktlig ASMR. Det ena är ett medvetet skapat verk av en ASMR-tist, som kreatörerna kallas, och det andra refererar till en video eller något annat med egenskaper att trigga fram en ASMR-känsla.

Utställningsscenografi i Konstig känsla känns bra på ArkDes av ĒTER och Irene Stracuzzi × PostNew

Till den senare kategorin hör Television talk (1988), där sångerskan Björk förtjust och detaljerat beskriver en TV-skärms insida. Japanska HidaMari Cookings matlagningsfilm är istället avsiktlig ASMR, och det på flera plan. Med närbilder och förhöjda ljudupptagningar av de olika tillagningsmomenten förmedlar videon inte bara instruktioner till en lyckad efterrätt. Det bekanta och förutbestämda i filmens berättande väcker också känslan av trygghet hos vissa ASMR-följare. Även Sveriges Radios Sjörapporten – eller snarare den stadiga lugna rösten som läser upp dagens sjörapport – utgör för många lyssnare en ASMR-trigger som inger avkoppling, tröst och bekräftelse.

Jag får dock mina hjärnkittlingar från designern Andreas Wannerstedts Slice it up (2018), en loopad animation i högupplöst 3D-teknik, vars hyperrealistiska rörliga former och kristallklara ljud gör verket oemotståndligt hypnotiskt. Ljudet – som en sylvass skärande bila – etsar sig fast i min hjärna och följer med mig under hela besöket. Det är faktiskt skönt.

Det är lovvärt av curatorn James Taylor-Foster att lyfta fram ASMR som legitimt ämne för publiken liksom för estetikens institutioner. Därför hade det varit önskvärt med ett större antal verk för en djupare förståelse av fenomenets kulturella genomslagskraft och interdisciplinära karaktär. Jag hade gärna sett fler eller mer av de ASMR-tister som skymtar förbi i ett av utställningens kortare videoinslag. Och nog finns det inom bildkonsten utövare som jobbar med ASMR-triggers.

Andreas Wannerstedt, Oddly Satisfying Vol.2, 2017, animation

Som helhet är Konstig känsla känns bra inlevelsefull och genomtänkt. En pedagogiskt och gestaltningsmässigt sammanhållen utställning. Det gäller även den virtuella utställningspresentationen på museets hemsida som också kan njutas från soffan. Den är ingående och generös; en välbehövlig gest i dessa tider. Låt oss hoppas att ArkDes fortsätter med formatet även efter coronatiden. Presentationen påvisar nämligen att hela utställningar kan översättas till fullödiga digitala upplevelser och virtuellt talat spränga museernas väggar för gott. Fram till dess håller jag mig ändå till IRL-upplevelsen – det finns mycket mer att ta del av i Konstig känsla känns bra på Skeppsholmen.

Gabriela López

Foto överst: Johan Dehlin. ArkDes, Skeppsholmen. Utställningen pågår 2 juni – 1 november 2020

Jag är frilanscurator med särskilt intresse för konstnärliga gestaltningar i offentliga miljöer, och arbetar som konstkonsult och konstskribent. Jag har en masterexamen i curating från Stockholms universitet och har sedan tidigare lång erfarenhet som projektledare och utställningsproducent.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.