Publicerad 05 september 2020 Av I Recensioner Med 1079 Visningar

Konsthögskolans avgångsutställning på Konstakademien

Valentine Isæus-Berlin, The Tomb

När Konsthögskolans avgångsutställning äntligen öppnar, tre månader senare än planerat, känns det som om platsen och de fysiska mötena betonas mer än vanligt. Som när Adrian Olas bokstavligen hämtar material och avtryck från trakterna kring den polska staden Łódź i form av bland annat handavtryck och tegelstenar. Eller när Fatima Kassius i sin scenografiskt utformade installation ”Efter föreställningen” utgår från bilder hon själv tagit i området kring Balatonsjön i Ungern. Men även när Valentine Isæus-Berlin bjuder in en besökare i taget till sin måleriskt ombonade men samtidigt lite skrämmande installation ”The Tomb”.

Amanda Hellstens draperiliknande collage ”Stay and start the culture” (bild överst) bestående av reklam och nedrivna affischer vittnar också om alla inställda evenemang som följde i pandemins spår.

Även om de allra flesta projekt och arbeten som nu visas i Konstakademiens lokaler påbörjades långt innan pandemin bröt ut i våras är det ändå svårt att inte se dem i ljuset av alla de begränsningar som covid-19 inneburit i vardagen. Inte för att något konstverk direkt eller på något övertydligt sätt handlar om den pågående pandemin utan mer för att många verk handlar om minne och närvaro.

Marta Badenska Hammarberg, ur Och när får vi se din utställning?, 2019

I sin mycket ömsinta fotosvit ”Och när får vi se din utställning?” ger Marta Badenska Hammarberg ett fint porträtt av sin mamma Kirsten Petersen som är utbildad konstnär men som under långa perioder inte varit verksam med utställningar och stipendier. Men genom att dokumentera hur hennes mamma tagit hand om huset och familjen samtidigt som hon yrkesarbetat blir det till ett rörande porträtt av ett rikt liv.

Överhuvudtaget är det en mycket kroppslig avgångsutställning som både tar och kräver sin plats i rummet. Lika mycket som den refererar till såväl minnesbilder av andra platser som frågeställningar kring kroppar eller material insisterar den hela tiden på konstens förmåga att aktivera rummet.

Victoria Verseau, Silent Meril, 2015-

Lap-See Lams redan uppmärksammade och omfattande verk kring kinakrogar och den kinesiska diasporan i Stockholm hör förstås hit. Här på examensutställningen deltar hon med VR-installationen ”Phantom Banquet” som tillsammans med Izabel Lind Färnstrands ”Oblivion” är två bra exempel på när användandet av virtuella verkligheter inte känns tillkrånglade eller sökta. Samtidigt är de båda lika säkra på att skapa visuella miljöer och skulpturer även i det verkligt existerande rummet. Vilket inte minst Färnstrands gipsavgjutningar ”Birth Sleep Sex” av sänglakan visar.

Kroppar i förändring eller under övervakning finns närvarande i Bill Philip Dufvas modernistiska och skulpturala installation ”Desire Line”, liksom i Maria Bonnier Dahlin-stipendiaten Fathia Mohidins intrikata video och ljudinstallationer. Victoria Verseaus drömskt gulaktiga och lite ambivalenta videoinstallation om en kropp i förändring övertygar också i sin starka lågmäldhet.

På något sätt känns det också som om alla studenterna verkligen vågar lita på sitt eget arbete. Att de både tar plats och att de vill tillföra någonting. Kanske har studenternas förlängda process under den ofrivilliga pausen från Konsthögskolans lokaler bidragit en del till att verken känns mer mogna och genomarbetade än om de hade visats i maj. Egentligen omöjligt att veta, men ändå inte helt orimligt. Samtidigt har en handfull av avgångsstudenterna redan varit aktuella med galleriutställningar eller deltagit i olika samlingsutställningar. De har med andra ord redan mött en publik utöver den som söker sig till de enskilda examensutställningarna som arrangeras innan den årliga avgångsutställningen.

Leif Engström, Den öde stranden, 2020

Anna Pajak som på Konstakademien visar tre stora och symbolladdade målningar är till exempel även aktuell med en tät och koncentrerad utställning på Stene Projects (t o m 19 september). Tillsammans med Leif Engström, Johannes Hägglund, Monika Milivojevic och Roger Smedby visar hon också att måleriet hela tiden går att uppfinna på nytt. Och det oavsett om det handlar om Engströms mer föreställande arkitektoniska bilder eller om Hägglunds mer färgstarka form- och textfyllda verk. Eller, som hos Milivojevic, om collageartade målningar med olika bildfragment eller om Smedbys enskilda föremål från en hård och fysisk arbetsplats.

Förra året var de olika avgångseleverna uppdelade på Konstakademien respektive Marabouparken i Sundbyberg. Att de nu sammanlagt 26 masterstudenterna visas tillsammans med och i samma lokaler som de 16 kandidateleverna (som från början skulle ha varit på Färgfabriken) bidrar också till att årets avgångsutställning känns mer sammanhållen än tidigare.

Thomas Olsson

Foto: Magnus Bons. Konstakademien, Fredsgatan 12. Utställningen pågår 29 augusti – 27 september 2020

Thomas Olsson är sedan mitten av 1990-talet verksam som journalist och som konst- och danskritiker i såväl dags- som månadstidningar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.