Publicerad 02 december 2012 Av I Närbild Med 29632 Visningar

Konst i svensk småstad

Vad händer med konsten när en svensk småstad blir en internationell svensk småstad? Offentliga rum har i varje tidsålder förmedlat tidens specifika anda. Det är värdefullt att se sin egen tid. Sedan 1990-talet har Jönköping gått från att kallas Sveriges Jerusalem till att bli en stad dit folk vallfärdar av helt andra skäl. Jönköping har idag en egen högskola med inspirerande campus, nya byggnationer med gångstråk längs Munksjön och sedan ett år tillbaka kulturhuset Spira. Det är kanske för mycket sagt att den offentliga konsten är vägledande i förnyelsen, snarare får konsten haka på utvecklingen. Konsten kommer ofta in sent i stadsplaneringen. Det som gör Jönköping intressant är att staden i sin utveckling påminner om många andra svenska småstäder. Därför gör också konsten det.

Medborgarna möter dagligen sin konst. Och bör förvänta sig lika mycket av konsten som av övriga rumsgestaltningar i staden. I Jönköping finns en överrepresentation av bronsskulptur från 1900-talet, föga överraskande eftersom bronsmonumentet var förra århundradets konst i svenska städer. Men den uppmärksamma Jönköpingsbon kan upptäcka guldkorn som PO Ultvedts ljusskulptur Hundöra (1969) vid stadsbiblioteket. En större satsning av offentlig gestaltning gjordes när Högskolan i Jönköping byggdes. I samarbete med Statens konstråd tillkom under 1990-tal och tidigt 2000-tal en rad verk på campus. Några av konstnärerna som medverkade till att campus idag är en kreativ och spännande miljö är Lena Cronqvist och Martin Wickström. Lena Cronqvist ska nämnas eftersom hon är undantaget som bekräftar regeln. Offentlig konst i Jönköping har nästan maximalt antal upphovsmän, kvinnliga konstnärer är extremt underrepresenterade.

I Jönköping finns tre intressanta platser för ny offentlig konst; Jönköpings nya domstolsbyggnad, kulturhuset Spira och parkeringshuset Smedjan. Tetris (2012) av konstnären Jacob Dahlgren är ett av de konstverk som nyligen har fått en plats i staden. Jacob Dahlgren arbetar med ränder, färger och stiliseringar. Hans konst kom till Jönköping när den nya domstolen byggdes. I myndighetsarkitekturen är Tetris lekfulla färgkuber likt oväntade spelikoner fallna ner i trappan och foajén. Kuberna är skapade i datorn och tillverkade av ett tåligt kompositmaterial, för precis som mycket annan offentlig konst är de slitstarka. Tetris är sittvänlig, en färgglad hybrid mellan det populära dataspelet och användbar sittyta. Förstås är placeringen av konstverket avgörande för hur platsen upplevs. Som en spegelbild av tidsanda kan Tetris berätta hur vi blandar lättsam populärkultur med auktoritet. I en annan tid hade ett lekfullt och opretentiöst verk som Tetris varit otänkbart i en domstol.

Mittemot domstolsbyggnaden, med Munksjön emellan, ligger kulturhuset Spira ritat av arkitekt Gert Wingårdhs. Gert Wingårdhs estetik är vägledande även i utsmyckningen i kulturhuset. Byggnaden är orange som en svensk soluppgång, övrig färg och utsmyckning i huset relaterar till orange. Gert Wingårdh har ett mångårigt samarbete med glaskonstnären Ingegerd Råman. I Spira har hon skapat lamporna och de är utsmyckningar som fungerar i huset. Lamporna är pendlar och deras halvtransparenta yta skapar fin rumslighet. Milo Lavéns orange trattar, ljudverket Soundflower (2012) utanför byggnaden, är för estetiska för att ge den uppkäftighet som hade varit uppfriskande i en genomestetiserad miljö som Spira.

Den mest intressanta konstnären som under senare år har arbetat i Jönköping är Johan Zetterquist, konstnären som gör galna förslag på offentlig konst. Johan Zetterquist skapar de monument som ingen uppdragsgivare frågar efter. Statyn över Sveriges första bankrånare Nils Strid är ett av de mest humoristiska monumenten. Landstinget i Jönköping gav honom ett uppdrag som faktiskt skulle uppföras. Platsen är parkeringshuset Smedjan. Det blev ett förslag; Proposal No. 17 Very tall parking house (2006). I mitten av parkeringshuset strävar en hög glaspelare mot himlen. Pelaren är ett artificiellt parkeringshus i parkeringshuset och det kan ju verka tokigt. Johan Zetterquists estetik är inte vad vi i Sverige förväntar oss av offentlig gestaltning utan påminner om konst som man kan se i diktaturer. Proposal No. 17 är svart humor i sin bästa konstform.

Landstingets kulturenhet ser regionens utveckling, det märks inte minst när de med hög kvalitet arrangerar föreläsningsserien Artists Talks. Konstnärer som Magnus Bärtås och Takuji Kogo medverkar i serien och det finns ett tydligt internationellt perspektiv i arrangemangen. Men det bubblar även på gräsrotsnivå. Sveriges Konstföreningar Jönköpings län driver projektet ”Liva upp skulpturen” där de vill skapa debatt om all den konst som i tysthet tar plats på gator och torg.

Eftersom den offentliga konsten är på agendan i Jönköping, varför inte anlita en konstnärlig ledare för stadens offentliga konst? En konstnär som Monika Marklinger till exempel, en konstnär med bakgrund i Jönköping men som i sitt konstnärskap driver internationella frågor med fokus på demokrati. Tänk om Jönköping blev förebild för andra internationella svenska småstäder.

Bilder (uppifrån och ned): Jacob Dahlgren, Kulturhuset Spira, Johan Zetterquist

Kristina Möster Nilsson (text),

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *