Viljan att med sin konst berätta någonting är stark hos Karin Frostenson. Det kan vara om samhället, politiska skeenden, religiösa funderingar eller andra mer personliga och vardagliga händelser. Oavsett ämne finns den där, drivkraften att berätta eller kort sagt ge sin syn på tillståndet i världen.
Det är i alla fall ett att de tydligaste dragen i hennes pågående retrospektiva utställning ”Nutid, dåtid, drömtid” på Thielska galleriet. Men precis som titeln antyder är det inget avslutat konstnärskap som presenteras. Tvärtom, för Karin Frostenson är en i högsta grad aktiv konstnär. Det visar inte minst urvalet av verk från mer än fem decennier som nu ingår i en fint sammanhållen utställning. Dessutom har man valt att göra en mer tematisk presentation framför en strikt kronologisk. Vilket är ett sätt att göra mer rättvisa åt ett på många sätt bångstyrigt och mångfasetterat konstnärskap som rymmer en mängd olika tekniker, men där tecknandet och måleriet står i centrum. Det är dit hon återvänder efter såväl textila som skulpturala utflykter. Samtidigt kan man också se den här utställningen som både en fortsättning och en variant på retrospektiven ”Tiden är som en vind” som visades förra våren på Södertälje konsthall.
Den stora målningen ”They never come back” från 1968, som lånats in från Moderna museet och som drar blickfånget till sig i inledningen av utställningen på Thielska, visades även den i Södertälje. Det är en informationstät målning om det amerikanska presidentvalet 1968 med Richard Nixon och Hubert Humphrey som huvudkandidater. I myllret hittar man mängder av populärkulturella referenser men även beväpnade militärer, idrottsmän, demonstrationståg och kameramän från någon tv-station. Och i mitten boxningsringen med de båda presidentkandidaterna.
Målningen, som Karin Frostenson gjorde tillsammans med dåvarande maken Lars Hillersberg, hör till de större verk av henne som finns bevarade i originalskick. Andra verk som försvunnit eller blivit illa medfarna har rekonstruerats, gjorts om eller på andra sätt kompletterats. Det innebär att en del verk i utställningen, som ”Den tunna väven”, kan vara daterade både 2004 och 2019. ”En dag i varuhuset” är från 1998 men är även daterad 1968, när den ursprungligen målades. Eller som kvinnan som skurar och som nu hänger i korridoren utanför själva utställningsrummen på Thielska. Hon kommer ursprungligen från målningen ”AB Real – Speglingar” från 1975, ett verk som här presenteras som en bearbetad och bemålad utskrift.
Då och nu, eller i alla fall ett nära nu, blandas bokstavligen och tittar man sen på hennes serieartade svit ”Damen med de röda skorna” (överst), som först publicerades i Nerikes Allehanda, dyker flera av målningarna som ingår i utställningen upp i de både ömsinta och dråpliga scenerna med den målande damen. Trots att den sviten inte tar speciellt stor plats i utställningen ger den en fin inblick i ett pågående liv och ett livs levande konstnärskap.
Även om utställningen inleds med Karin Frostensons mer uttalat politiska målningar och arbeten för den konstnärsdrivna och satiriska tidskriften Puss (gavs ut mellan 1968-1974) finns det ett tydligt samhällsengagemang även i de många naturskildringarna i klara färger och i de symbolladdade porträtten av släktingar från de senaste åren. Hos Karin Frostenson handlar bilderna av naturen lika mycket om andlighet som om klimatet och hur vi lever våra liv. Finast och mest drabbande av porträtten är den blåtonade skildringen av hennes mormor Carin Thiel (dotter till Ernst Thiel).
Samtidigt som man kan karaktärisera Karin Frostenson som en historieberättare är hon något av en bildsamlare. I den tillhörande katalogen beskriver hon också sig själv som en bildmakare mer än en konstnär. Men oavsett vilken titel vi väljer att använda är det en bildrik värld fylld med berättelser som Karin Frostenson bjuder in till.
Thomas Olsson
Thielska galleriet, Sjötullsbacken 8. Utställningen pågår 12 oktober 2019 – 26 januari 2020
