Publicerad 14 februari 2019 Av I Recensioner Med 233 Visningar

Gilbert & George på Moderna Museet

Denne dubbelhövdade konstnär har med sina välsittande kostymer och pokeransikten outtröttligt flanerat längs gatorna i sitt kvarter av London, läst av omvärlden i en sönderriven telefonkatalog och vänt på gatstenarna efter nattens upplopp. Som ett allvarligt practical joke med konstnärsrollen har Gilbert & George under mer än fem decennier förvandlat sin relation till en aktör, två symbiotiska individer med ett konstnärskap. Livet är konsten, ett ständigt pågående performance där det privata är narrativet men samtidigt gömt i fullt dagsljus. Genom åren har detta levda konstverk märkbart konsekvent dokumenterats och vidareutvecklats i fotografiska collage, ett slags kalejdoskopiska bilder som här ligger till grund för Moderna Museets stora retrospektiv. Från de första finstämda 70-tals verken i svartvitt där den gemensamma personan etableras (t ex ”In the shadow of the glass”, 1972), fram till våldsamma färgexplosioner som ”Fates” (2005) och den befriande skamlösa “Scapegoating” (2013) företas en ”journey through life towards the end” som de själva beskriver det.

Paret ger i sina bilder och sitt gemensamma förkroppsligande en sammansatt och ambivalent figur, ena stunden hyllar de Margaret Thatcher eller beskriver den västerländska kulturen som “historiens största succé”, för mig magstarkt på gränsen till vansinnigt, för att i nästa sticka eldspett rakt in i religionens och maktens moral och sanningsanspråk. Förstelnade symboler släpas i kroppsvätskor till tonerna av allvarligt lättsamma kupletter, raskravaller och supportervåld. Det är högt och lågt, omvälvningens krafter basuneras ut av två korrekta farbröder i tweed, och apokalypsen upplevs från en karmstol, oklart om Gilbert & George där uppbringar motstånd eller hejar på. Det är satir, fars och hedonism, obehagligt på riktigt blir det när de tas på fullt nyktert allvar.

Salarna på Skeppsholmen är fyllda till bredden, stora verk från olika serier tapetserar väggarna nästan ram mot ram, och det tar en stund att vänja sig vid bildernas samlade massa. Mörkt komiska ”London Pictures” (2011) där enskilda ord laddas och synas i brutala urbana ordlekar samspelar med expressiva sakrala verk som ”Fear” (1984) och mer politiska ”Toffs Out” (2014). Det vulgära är genomgående, från inledande visdomsorden i ”Fuckology” till ”Bum Holes” (1994), men här blir det tydligast att utställningen är just en retrospektiv då det innehållet knappast kan anses provokativt längre.

När det privata blir offentligt blir denna innersta plats ledig att ta i anspråk. Gilbert & George hävdar att alla kan vara de, att de är projektionsytor. Polske dramatikern Tadeusz Kantor använde begreppet ”de dödas teater” när han eftersträvade att skådespelarna på scen skulle göra sig så tomma som möjligt, som dockor, så att publiken kunde ta plats i dem. Men Gilbert & George är verkligen inte tomma, och det är inte vem som helst som kan ta plats där. De två välklädda herrarna är i sina ”Responsibility Suits” själva sinnebilden för det engelska; five-o’clock tea, brandy på klubben långt bort från gruvstrejker och koloniernas frihetstörst, maktutövning i en avmätt elegans sydd med dubbla sömmar. Att hävda sig som allmängiltiga blir i detta sammanhang svårt att ta på allvar utan både ett och två lager av ironi. I serien ”Jack Freak Pictures” (2008) riktas en vässad udd mot kärnan av just Unionsflaggans symboliska hjärta, nationen Englands trygga sconesdoftande imperieanspråk som i sin stenhårda näve också bär den kultur som konstnären Gilbert & George förkroppsligar. 

Det här är en muskelutställning med extra allt och även om jag kan uppskatta att bli bulldoozrad av den överlastade presentationen skulle jag personligen föredragit en glesare hängning, just för att som betraktare själv få plats. De hävdar att varje bild de utför ska innehålla ett då, ett nu och en framtid. Intressant med tanke på den brittiska verklighet som de utgår ifrån; då Imperium, nu Brexit, framtiden helt oskriven. Deras dunkla, eventuellt ironiska, optimism kan där i sanning behövas, även om det är svårt att veta om den hör till Dr Jekyll eller Mr Hyde.

Kristoffer Grip

Foto: © Gilbert & George/Moderna Museet, Skeppsholmen. Utställningen visas 9 februari – 12 maj 2019

Kristoffer Grip är konstnär med intresse för den konstnärliga praktikens material och metoder samt dess förhållande till historiska och filosofiska skeenden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.