Publicerad 14 juni 2010 Av I Gå och se! Med 1906 Visningar

“Eljest” på Liljevalchs konsthall

alpoFörra året vid ungefär den här tiden visade Göteborgs konstmuseum utställningen “Annan konst” med s.k. outsiderkonst från de nordiska länderna. Utställningen har sedan vandrat, bland annat till Norge och nu även till Stockholm. Där har den fått namnet “Eljest”, eftersom utställningen expanderats något i jämförelse med ursprungskonceptet.  Utställningar med verk av s.k. särlingar eller outsiders har varit legio under senare år, ett resultat av både konstbegreppets upplösning och ett fördjupat intresse för de kreativa psykologiska processerna hos människan. Utställningen säger sig vilja ställa frågor om på vilka kriterier viss konst väljs ut och annan väljs bort när konstens finrum skall befolkas, men här missar man tyvärr målet. Debatten kanske hade väckts om “godkända” konstnärers verk varvats med outsiderkonsten. Men att göra en utställning med uteslutande särlingskonst i den kommunala konsthallen blir snarast en bekräftelse på att uppdelningen existerar, och inte kan ifrågasättas. På så vid framstår Liljevalchs mer som ett tillfälligt upprättat reservat än en arena för debatt. Den som vill tränga djupare in i outsiderkonstens sällsamma värld har desto större nytta av den ambitiösa katalog som producerades till “Annan konst”, och som finns att köpa i Liljevalchs butik. I dess texter förs en intressant diskussion om både konstbegreppet och om de ofta starka livsöden som kan skönjas bakom de enskilda konstverken.

“Eljest” innehåller givetvis en hel del bråte som inte skulle platsa på ens den mest perifera konsthall. Men det finns också annat som fascinerar och väcker beundran, inte minst över allvaret och hängivenheten som vägleder upphovsmännens skapande. Alpo Koivumäkis afrikanska djur och palmer (bilden) är ett kraftprov, såväl fysiskt som konstnärligt. Detsamma gäller Anna Casparssons vävar som strax innan konstnärinnans död (hon blev 100 år) hittade vägen till Moderna Museet. Gemensamma nämnare är svåra att hitta bland konstnärerna i “Eljest”, men för det mesta har det handlat om konstnärskap som utvecklats utan tanke på en konstnärlig karriär, i vissa fall inte ens med en tanke på att resultatet av skapandet skulle rubriceras “konst”. De objekt och bilder som producerats har svarat mot en djupt personligt behov, och tillfredsställelsen över att de materialiserats i det fysiska rummet har för det mesta varit nog. I somliga fall har emellertid konstskapandet närmast tagit en ideologisk skepnad. I Finland är begreppet ITE-konst sedan länge etablerat (ITE = ungefär “gör-det-själv”). ITE-konsten betraktas som ett uttryck för den genuina finska landsbygden med dess tuffa, ordkarga och egensinniga invånare. Även om också Koivumäkis djur hamnat på konstmuseerna är de symboler för antiurbaniserigen och antietablissemanget. Drömmen om en annan konst rymmer drömmen om ett annat samhälle.

Adress: Djurgårdsvägen 60, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 12/6-15/8

Anders Olofsson (text), Liljevalchs konsthall (foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.