Publicerad 21 januari 2011 Av I Recensioner Med 2982 Visningar

Elin Källman på Galerie Bel’Art

elin3Vem är kvinnan på Elin Källmans målningar? Att det är Elins alter ego känns igen sedan Lola-målningarna som visades på galleri Niklas Belenius för några år sedan. Men nu med fler eller andra egenskaper och betydelser. Ibland finns det flera Elinbilder på samma målning. Det ser ut som att hon både håller koll på publiken, vakar över sig själv och går in i en alter ego-roll på en och samma gång. Hon är som en jonglör med tre bollar i luften samtidigt. Kvinnorna rör sig i naturen, i skog, vid bäckar och vattendrag. Ibland har målningarna påmålade kitschiga dekorationer som påminner om de dekorativa och allt annat än minimalistiska inramningar man kan välja i datorpresentationsprogram som Power Point. Det är tufft och coolt av Källman att våga leka med dessa annars så smaklösa arrangemang. Det visar på styrka och egensinnighet.

Vem är kvinnan i skogen? Om det är Lola vi möter igen, så har hon lämnat salongerna i rosa och rött som hon tidigare rörde sig i, och gett sig ut i naturen. Naturen i bilderna ger en känsla av ett reningsbad eller en plats att återhämta sig på. Har hon flyttat ut i skogen permanent eller bara tillfälligt dragit sig “tillbaka till naturen”? Eller är det ett steg i en transformation till ett nytt tillstånd? Kvinnorna poserar som tidigare på ett sätt som att de vill locka till sig männens blickar men påminner samtidigt om hur Zorn och andra manliga konstnärer genom tiderna valt att avbilda nakna kvinnokroppar. Samtidigt verkar kvinnorna på bilderna inte alls vara offerbenägna.

elinDet är som att hon skriver in sig själv i en manlig konsttradition och kvinnosyn samtidigt som hon helt fräckt stjäl den och gör om den till sin egen. Och hon vågar visa att hon gillar den. Elin Källmans kvinnor spelar på sin sexualitet och kvinnlighet just för att de faktiskt tycker om den och personifierar den utan att behöva känna sig som offer i en mediabild av den sexuellt exploaterade kvinnokroppen. Vem har rätt att definiera eller döma någon annan? Kvinnorna i målningarna tar sig rätten att se på sig själva som de vill utan att falla offer för omgivningens påtryckningar eller låta någon annan avgöra vilken roll de spelar. Och hur ska man få veta vilken roll som passar en om man inte får testa lite olika varianter?

Sirener kallas några av kvinnorna på målningarna. Sirener lockade till sig och åt upp sjömän enligt legenden. De lockar, precis som kvinnorna på Elin Källmans målningar, så långt stämmer liknelsen. Dock tror jag inte att kvinnorna i bilderna är farliga, även om de för många säkerligen innebär en utmaning. Åtminstone tror jag inte att de är farliga så länge de kan uttrycka sig och vara starka utan att uppfattas som hotfulla. Kanske symboliserar de en bild av dagens kvinnors (och andras som längtar efter att befrias från bojor och begränsande självbilder av olika slag) dröm om att slippa förminska sig själva för att passa in de i olika patriarkaliska och hierarkiska system man möter i samhälle och vuxenliv?

Adress: Birger Jarlsgatan 2, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 17/1 – 8/2

Maria Johansson (text), Galerie Bel’Art (foto)

Bor och arbetar i Sthlm. Utbildad på Konsthögskolan i Sthlm. Har också studerat konstpedagogik och konstvetenskap. Arbetar med eget konstnärskap, konstprojekt samt texter om konst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.