<

Publicerad 09 december 2010 Av I Recensioner Med 4227 Visningar

Dan Wolgers på Aura

WolgersFör flera år sedan visades ett roligt konstverk av Dan Wolgers på Malmö konstmuseum. Det går ut på att besökaren trycker ner en pedal med foten varpå en röst, förhoppningsvis, säger Bra gjort!. Just denna interaktiva skulptur finns inte med på utställningen i Krognoshuset. Däremot finns det andra som på ett lekfullt och humoristiskt vis får en att fundera över tingens ordning här i världen. Hur kommer det sig till exempel att spegelbilden står stilla i en spegel som roterar? Eller hur tänds en glödlampa som har en sladd med hundra strömbrytare? Och hur kan ett kort på konstnärens ansikte först se ut att stämma när det vänds upp och ned?

Innan närkampen med fysikens lagar och trompe l’ oeil-effekter börjar snubblar jag nästan över en rund bronsskulptur på golvet vid ingången. Det är en betydligt mindre variant av Dan Wolgers Torso som i år placerades utanför Fotografiska museet i Stockholm. Ett pladdrande ljud som från en gammal radioapparat leder ganska snart uppmärksamheten mot källaren. Där nere finns förutom ett par hemmasnickrade walkie talkies som ger ifrån sig ett sammelsurium av inspelade läten den ovan nämnda glödlampan med den omöjliga tändningsanordningen. För att få den att lysa tycks det antingen krävas en varelse med enormt många fingrar eller en kollektiv handling där minst hundra personer agerar samtidigt. Med tanke på det trånga utrymmet känns båda alternativet lika orealistiska. Det utesluter inte att en social dimension kan läsas in i verket där samverkan ges företräde på bekostnad av det ensamma geniet.

Dan Wolgers är en av de konstnärer som lyckas skapa rabalder kring sin konst utan att nödvändigtvis ha för avsikt att göra det. Det har gjort honom känd bland de breda folklagren. Så här i efterhand är det svårt att förstå hur hans design av framsidan till telefonkatalogens gula sidorna kunde väcka sådan uppståndelse då det begav sig. Varför var den enkla idén att lämna ut sitt eget namn och telefonnummer så provocerande? Uppdragsgivaren hade onekligen tänkt sig något annat.

absolut_wolgersAndra av hans tilltag har varit mer avsiktliga. Som när han i samband med Se människan medvetet bröt mot lagen och sålde Liljevalchs bänkar på auktion i protest mot de låga konstnärsarvodena. Böterna han fick betala för stölden vägdes upp av den summa pengar han sedan sålde den skriftliga domen för. Därmed slapp han gå med förlust för sitt deltagande i utställningen. Aktioner som dessa för lätt in tankebanorna på det oheliga förhållandet mellan konsten och kommersiella intressen. Det ställde han på sin spets redan 1991 då han överlät åt en reklambyrå att göra hans utställning på Galleri Lars Bohman i Stockholm. Om detta gör honom till en sell out är inte på något sätt självklart. Den lyckade marknadsföringen av det egna namnet var innan dess ett faktum.

I Dan Wolgers konst är popkonstens förkärlek för reproduktioner av kända varumärken inte långt borta. När han fick en beställning att göra reklam för Absolut vodka och producerade en kopia av Marcel Duchamps flasktorkare gjorde han en kopia av en ready-made, eller kanske en ready-made av en ready-made. Tankar kring skillnaden mellan original och kopia kommer även upp på agendan när han refererar till andras konst. Högst upp i Krognoshuset visas små miniatyrbilder varav åtminstone en del är misstänkt lika kända konsthistoriska verk. Under bilderna finns små skämtsamma Jan Stenmark-kommentarer av typen: 

  Fattar du poängen?
Nej, inte om det är det som jag tror att det är.

Antingen är det jag som inte förstår eller så är det som jag tror att det är, nämligen att kopplingen mellan texterna och bilderna är lite lös. Eftersom vi har att göra med en herre som gärna kopierar andras verk blir jag osäker på om kommentarerna, varav flera mer påminner om den typ av buskisartade roliga historier som finns att läsa i Året runt än Jan Stenmarks, är hans egna. För samtidigt som Dan Wolgers vänder sig till en bred publik kan hans konst innehålla subtila nyanser som är svåra att upptäcka för den oinvigde. Ett sådant exempel är att han tydligen vänt på passepartouten som omger miniatyrbilderna och kommentarerna.

Även om det ibland kan vara svårt att veta när Dan Wolgers luras eller driver med publiken är just hans sinne för humor en av hans stora förtjänster. Så den som av någon anledning tvivlar på att konst kan vara kul bör genast bege sig till Krognoshuset. Trots att utställningen knappast lär bli en av hans mest uppmärksammade bör den få även den mest surmulne tråkmåns att skratta till. Och ett gott skratt förlänger som bekant livet. Har jag hört.

Adress: Krognoshuset, Mårtenstorget, Lund
Utställningen pågårunder perioden 13/11 – 12/19

Lena Karlsson (text), Aura/Absolut/Liljevalchs (foto)

(Visited 1 times, 1 visits today)

Konstintresserad Lundabo med bland annat en filosofie magisterexamen och påbyggnadsutbildningar i kultur- och vetenskapsjournalistik i bagaget. Förutom att vara en av Konstens skribenter arbetar jag som allmänjournalist.

2 Kommentarer

  1. Hej Lena.
    Varför skulle det krävas hundra personer för att tända Wolgers lampa?
    /D

  2. Så här ligger det till: på lampsladden sitter en lång rad strömbrytare. Alla måste stå i läget “till” om lampan skall tändas. Skall man ensam försöka gissa sig till hur varje strömbrytare skall ställas tar det ganska lång tid… Och hundra personer hjälper nog inte heller. Med hjälp av lite sanolikhetslära kan man nämligen räkna ut att uppdraget i stort sett är omöjligt att utföra. /Red.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *