Recensioner Kategori

Publicerad 16 januari 2020Av Emma WargI Recensioner

Petra Lindholm på Galleri Magnus Karlsson

Jag läser ibland texter bakifrån och jag tycker om att gå vilse. Petra Lindholms utställning tar upp två rum i galleriet och jag gjorde som jag gör ibland när jag läser, gick till det inre av de två rummen först och såg verken i omvänd ordning. Det nedsläckta rummet tas upp av ett enda verk, Bystanders, en film som sköljer bilder över mig och det är som att bevittna ett slags skapelseprocess. Solen i filmen är inte knappnålsstor och avlägsen som den tycks vara i verkligheten, den fyller nästan hela [...]Läs mer

Publicerad 8 januari 2020Av Carolina SöderholmI Recensioner

Leonard Cohen konsthyllas i Köpenhamn

Det börjar så lovande. En exposé av Leonard Cohens bästa ögonblick intar rummet. Från sextiotalets unga poet i solflimrande svartvita vyer till nittiotalets maffiga stråkar och de allra sista åren då den djupa rösten osannolikt nog blev än djupare. ”I want it darker”, sjöng han, och sedan var han borta 2016. På Kunstforeningen Gl Strand i Köpenhamn är jag inte ensam om att bli sittande i dunklet inför George Foks hyllningscollage i ljud och bild. Det är en bitterljuv frossa. Känslan av förlust påminner om Cohens stämma: ett mörker mjukt [...]Läs mer
Vivian Suter (Hatje Cantz) Form: Studio Manuel Raeder Det här kan nog vara årets vackraste konstbok. Enkelt upplagd och följsamt formgiven, samtidigt anspråkslös och attraktiv. Till övervägande delen består den av stora dokumentationsfoton på Vivan Suters mustiga målningar, men också på hennes hem och ateljé. Bildmaterialet i boken är faktiskt överväldigande och miljöerna flyter liksom ihop med de organiska färgformerna i Suters målningar. I hennes fall känns det inte som en kliché att säga att konsten är sprungen ur sin omgivning – den täta regnskogen i Guatemala. Inflikade mellan bilderna [...]Läs mer

Publicerad 18 december 2019Av Windy Fur RundgrenI Recensioner

Leontine Arvidsson på Norrtälje konsthall

Det hörs barn som gnäller, så fort jag kliver in på Leontine Arvidssons utställning på konsthallen. Samtidigt ropar någon: Fääärdiiiig, Färdig!! Medan ett annat barn vill ha välling och, aj, oj, musik, skratt och kaos i någon slags trivsam ordning. Familjeliv med småbarn alltså. Innehållet speglas i nio videofilmer, gjorda mellan 2011-2018, som går unisont i installationen ”Ett eget rum”. Ett rum där sladdar kors och tvärs, på väggar och golv mellan filmmonitorerna, förstärker detta pågående allmänmänskliga alarm. I mitten av rummet står en säng. I en av filmerna står [...]Läs mer

Publicerad 11 december 2019Av Emma WargI Recensioner

Sofia Hultén på Galerie Nordenhake

Maurice Blanchot skrev så här om litteraturen: ”Literature begins at the moment when literature becomes a question.” När jag ser Sofia Hulténs utställning på Galerie Nordenhake dyker citatet upp, lätt förvanskat i mitt huvud: Konsten uppstår i det ögonblick då konsten blir en fråga. Två tänder från en grävmaskinsskopa är upphängda på väggen. De har förlorat sitt sammanhang, sin skopa och maskinen, borta är den oftast manlige maskinföraren, tänderna har blivit berövade sin funktion. De har befriats och blivit vackra, hänger högt upp på väggen och verkar se ner på [...]Läs mer

Publicerad 7 december 2019Av Annika NordinI Recensioner

Meta Isæus-Berlin på Waldemarsudde

”En mental labyrint”, kallar Meta Isæus-Berlin mixen av installationer, måleri och skulptur hon visar på Waldemarsudde. Och förser besökarna med en kraftfull kompass i utställningstiteln – Nattlogik. Ytterligare navigering erbjuder katalogen. Och i den nyutgivna boken Tidskapslar lotsas läsaren i bild och text genom alla konstnärens installationer. Isæus-Berlin skriver själv nära, okonstlat och poetiskt om tillblivelseprocesser. Perspektiv och förskjutning är andra ledord i konstnärskapet. Ständigt ger Isæus-Berlin den välkända tillvaron en knuff. Ruckar på. Osäkrar. Bortom det vanliga, vardagliga träder osett fram. Osynligt görs synligt. Välbekant och inte. Känt och [...]Läs mer

Publicerad 2 december 2019Av Thomas OlssonI Recensioner

Karin Frostenson på Thielska Galleriet

Viljan att med sin konst berätta någonting är stark hos Karin Frostenson. Det kan vara om samhället, politiska skeenden, religiösa funderingar eller andra mer personliga och vardagliga händelser. Oavsett ämne finns den där, drivkraften att berätta eller kort sagt ge sin syn på tillståndet i världen. Det är i alla fall ett att de tydligaste dragen i hennes pågående retrospektiva utställning ”Nutid, dåtid, drömtid” på Thielska galleriet. Men precis som titeln antyder är det inget avslutat konstnärskap som presenteras. Tvärtom, för Karin Frostenson är en i högsta grad aktiv konstnär. [...]Läs mer

Publicerad 25 november 2019Av Thomas OlssonI Recensioner

Cyprien Gaillard på Accelerator

Accelerator presenterar den franska konstnären Cyprien Gaillard med fyra verk. Det kanske låter snålt tilltaget för att ge en rättvisande bild av ett under senare år uppmärksammat konstnärskap. Men istället känns det som om just de här verken får den plats de behöver i en tät och fint sammanhållen utställning. Samtidigt innehåller de fyra verken det mesta som kommit att förknippas med Cyprien Gaillard och hans sätt att i alltifrån videoinstallationer till fotografier knyta ihop det urbana med det icke-urbana och med utopiska idéer. Just de cykliska skeendena och kretsloppstänkandet [...]Läs mer
Väggarna fanns nämligen innan oss, säger bergspassagen, säger skogarnas tjocka buskar och träd, säger korallreven, säger den djupa grottan, säger kratern. Så skriver Max Ockborn i sitt manifest Något om hur vi kan lära känna väggarna bättre, där han går i dialog med Karin Boyes dikter Hemlös och Idea. Han införlivar utställningens ambition att förhålla sig till huset som rymmer konsthallens väggar och till Karin Boye, som växte upp i dess närhet. I grupputställningen Om dessa väggar kunde tala har väggarnas berättelser med konstnärernas hjälp tagit över rummen. De har överskridit [...]Läs mer

Publicerad 12 november 2019Av Windy Fur RundgrenI Recensioner

Anders Widoff och Johan Thurfjell på Konstnärshuset

I utställningen pågår en form av sortering av nuet. Som ger betraktaren tillfälle att se tingen för vad de är, under den där hinnan, som filosofen Baudrillard skulle kalla Simulacra. Ting likt delar av en värld som måhända kan omkodas, bara vi vågar se oss själva inuti andra? Det ligger rätt i tiden att våga ta i sådana humanistiska ämnen och titeln på utställningen lockar till sådana tankegångar. Men här dock utan någon hierarki. Nej, upplevelsen liknas snarare vid att sitta intill ett piano och på måfå låta pekfingret slå [...]Läs mer