Recensioner Kategori

Publicerad 3 december 2018Av Magnus BonsI Recensioner

Anna Bjerger och Sigrid Sandström

Två målare. Två måleriska språk. Olikheterna tycks till en början vara stora när man ställer Anna Bjergers föreställande bildvärld bredvid Sigrid Sandströms mer abstrakta målningar. En direkt jämförelse tycks kanske mer obefogad än väsentlig – finns det ens andra överensstämmelser mellan konstnärerna än den rent slumpmässiga att båda just nu ställer ut på sina respektive gallerier vägg i vägg på Konstakademien? När jag ser deras utställningar, Anna Bjerger hos Magnus Karlsson och Sigrid Sandström på Galleri Olsson, väcks ändå en vag aning om samhörighet. Kanske finns där likartade förhållningssätt? Anna [...]Läs mer

Publicerad 26 november 2018Av John SundkvistI Recensioner

Lars Kleen på Kummelholmen

”Man kunde likna ruinen vid en forntidsö, som har trotsat tidshavets översvämningar. – – – Men ruinen är inte bara ett stycke frusen tid. Den är också ett stycke nutid, flytande eller förflytande tid.” Det är svårt att inte få dessa rader av Carl Fehrman från Ruinernas romantik i tankarna när man stiger ned till Lars Kleens Ö på Kummelholmen. Redan byggnadens betongkropp ger associationer till ett mausoleum helgat okända storheter och ändamål. Lars Kleen gör dock inga ruiner, men hans verk leder in betraktaren i samma tvetydiga tidslighet som dessa [...]Läs mer

Publicerad 22 november 2018Av Jenny DanielssonI Recensioner

Manny Farber på MOCA i Los Angeles

Lokalerna på MOCA på Grand Avenue i Los Angeles är som de brukar vara – stora, ordentligt belysta, med rejäla trägolv och perfekta väggar. En typisk plats för konst på ett museum. Den sparsmakade miljön till trots, One Day at a Time: Manny Farber and Termite Art är en varm och inbjudande utställning. En lika chosefri som uppriktig presentation av ett hundratal konstverk från 1950-talet fram till idag.  Manny Farber (1917-2008) är utgångspunkten. I rum efter rum möts man hans handfasta stilleben, i olja eller pastell på papper eller duk, [...]Läs mer

Publicerad 16 november 2018Av Kristoffer GripI Recensioner

Marakatt-Labba och Colbengtson hos Helle Knudsen

Historien som ett öppet sår, längtan efter att få berätta, att delta utan att upplösas i andras föreställningar och att överhuvudtaget få ha en kultur. Det är några av de aspekter som tas upp i utställningen Gryning / Luejie / Iđit guovssu på Galleri Helle Knudsen i Stockholm där Britta Marakatt-Labba och Tomas Colbengtson i skilda uttryck arbetar kring sitt gemensamma samiska ursprung och dess plats i historieskrivningen. Hantverket som handling, handlingen som hantverk. Som ett mörkt stråk löper genom utställningen frågan om hur mycket minoriteters röster får höras och [...]Läs mer

Publicerad 12 november 2018Av Björn LarssonI Recensioner

Lars Tunbjörk på Fotografiska

Den stora retrospektiva utställningen Tunbjörklandet – blicken från sidan på Fotografiska är en både roande och oroande upplevelse. Svenske fotografen Lars Tunbjörk visas här upp i helfigur med alla de fotografiska arbeten som vi känner igen och gärna återkopplar till. Här finns bilderna i de välkända fotografiska arbetena Landet utom sig, Office, I love Borås, Home, Dom andra och Vinter tillsammans med en del mer ofärdiga eller ofullbordade serier. En del tidiga fotografier av en ung Tunbjörk visas i ett litet rum där det fotografiska uttrycket ännu inte landat i [...]Läs mer

Publicerad 5 november 2018Av RedaktionenI Recensioner

John Sundkvist på Galleri Olsson

John Sundkvists utställning ”Före blindheten” på Galleri Olsson i Stockholm är nog det mest otidsenliga ni kan se just nu. Det är primalmåleri: yta, färg, abstraktion på gränsen till figuration (ibland är det tvärtom hos honom). Färgerna är dämpade: engelskt rött, monastralblått och -grönt, ljusockra, mörk järnröd. Lite blaskigt, lite grådaskigt, allting. Ingenting skarpt, inte ens linjerna eftersom de fyrkantiga formerna är oregelbundna. Det är tyst, jag får för mig att jag inte ens hör mina egna steg därinne. Vilket kan bero på att man står stilla ovanligt länge. Kontemplativ [...]Läs mer

Publicerad 31 oktober 2018Av Kristoffer GripI Recensioner

Figurinens återkomst i Ronneby

Återkomsten är ett ord som mer än något annat genomsyrar vår samtid, som om vi kommit till en vändpunkt eller vägs ände då det är dags att göra bokslut. Gå tillbaka för att döma och värdera, bereda historien för framtiden. Det är tid för allt att komma tillbaka: rädslan, modet, stilen, glömda smaker och trender, och så även figurinen, den föremålsnisch som alltsedan 1700-talet tillverkats för att vara en vacker men harmlös prydnad i bemedlade hem. Något att placera på spiselkransen nedanför familjeporträttet, men som numera kanske oftast ses i [...]Läs mer

Publicerad 28 oktober 2018Av Magnus BonsI Recensioner

Modernautställningen 2018

Då och då hör jag honom. Pojkens späda röst följer mig när jag går runt i den inledande salen av Modernautställningen 2018. Han låter obekymrad på ett barns vis, trots att det han berättar borde få honom att vilja skrika. Knutte Westers rörande kortfilm går rätt in och skildrar den papperslösa pojken på ett mycket direkt sätt. I det soliga öppna landskapet finns en osynlig gräns som han inte får passera. Om och om igen pekar han ut var den går. Gränsen för hans tillvaro. Westers film är typisk och [...]Läs mer

Publicerad 25 oktober 2018Av Peter CornellI Recensioner

Nya Nationalmuseum (1)

Att återställa i ursprungligt skick innebär både en vinst och en förlust – det är restaureringens dilemma. Den nya bibelöversättningen ger en trognare version av originalet men samtidigt förlorades levande vändningar och uttryck som blivit en del av vår kultur. Och stilrena restaureringar av byggnader resulterar ibland i så kallad ”professorsarkitektur” som riskerar att beröva dem deras organiska liv – det slog mig vid mitt senaste besök i Chartres. Är ursprunget alltid ett rättesnöre? En sådan förlust drabbar knappast den omsorgsfulla restaureringen av Nationalmuseum (utom att den stora hörsalen har [...]Läs mer

Publicerad 12 oktober 2018Av Magnus BonsI Recensioner

Wiedemann och Værslev i Oslo

Jakob Weidemann (1923-2000) är en av Norges mest tongivande modernister. Hans stora abstrakta målningar är fyllda med mycket och flimrande färg, med tunga dräktiga ytor. Har du inte hört talas om honom? Inte så konstigt, för trots att Weidemann ett tag gick för X:et på Akademien i Stockholm är han ändå nästan helt okänd i Sverige. Det visar hur kontakterna mellan våra grannländer har sett ut. Eller kanske snarare bristen på kontakt. Weidemann visas nu stort på Henie Onstad Kunstsenter strax utanför Oslo (tom 14 oktober, sedan vandrar utställningen vidare [...]Läs mer